På senare dar har vår katt faktiskt varit väldigt mysig.

Hade besök igår av bland annat en bebis, jag var helt bombsäker på att katten skulle gå till attack mot detta lilla oskyldiga flickebarn men han lekte lite utan klor och nosade bara, han var inte ens intresserad av snöret som hängde ifrån nappen som satt i munnen.
Vi har ju varit lite oroliga för hur det ska bli med katten och bebisen men det ser ju lovande ut, klart att det blir skillnad när det kommer vara vårt egna barn men vi hoppas i alla fall på det bästa.

Idag har han inte varit så värst mysig, för att återgå till ämnet.
Han har springit runt och "skrikit" och varit allmänt jobbig.
Det hela slutade med att han nu på kvällen, spydde tre gånger sammanlagt. Det var Hampus som upptäckte det alla tre gånger varav han blev väldigt äcklad och tittade på mig, mumlade och avslutade en mening med "det är din katt!".

Hur ska jag tolka detta?

Oavsättvad så fick han snällt böja sig ner för att torka upp det själv. Jag som knappt inte ens får på mig skorna själv eller kan resa mig upp ur soffan på ett bra och smidigt sätt kan väl knappast ställa mig på alla fyra för att torka upp hårbollar?!

Blev en heldag med mamma igår och halvdag idag, skönt att komma ut lite även att det är svårt att gå så känns det ändå skönt att få en anledning att gå upp samt så går tiden lite fortare när man sysselsätter sig lite på dagarna.

Igår var det riktigt fint väder så vi satt hos grannen på deras uteterass, solen sken och det blev riktigt varm och skönt att sitta där någon timme eller två eftersom att vi satt i lä.

Grannen som har bott i libanon en del av sitt liv, bland annat under sina graviditeter, berättade att man där blir behandlad som en riktigt prinsessa under alla nio månaders väntan. Lät riktigt lyxigt må ni tro.
När det sen börjar närma sig förlossningsdagen så förbereder de henne genom att ge henne fotvård och smycka hennes fötter.

Så igår fick de för sig att de skulle ge mig fotbad, fila mina fötter och måla mina tånaglar.
Och som den typiska svensk man faktiskt är så känner man kanske inte riktigt för att lägga upp sina något svullna gravidfötter i någons knä samt flasha de stubbiga anklarna som numera nästintill är lika tjocka som överarmen.
Men här hade man ingen talan, av med stumpor och rulla upp byxorna, jag ska väl i och för sig vara glad att byxorna rullades upp och inte ner.

Det badades fotbad och filades, mycket skönt. Sen var det dags för nagelmålning. Dottern i familjen visade sin samling av nagellack som till större delen bestod av rosa toner, som det mesta kanske gör i en åtta-årings värld. Så nu är mina naglar målade i rosa ton som skiftar mot det lila.

"Nu får du ligga och titta på dina fötter under förlossningen för att tänka på annat".
Ja, vi får väl se om det kan hjälpa än att avleda smärtan!

Nu är i alla fall fötterna fixade så bebisen kan få komma ut nu. Eller?

Tack för era kommentarer och erat stöd. Det är inte långt kvar nu och jag ska klara av den sista tiden också. Ska till barnmorskan på måndag, hoppas då att jag kan få något tips på vad jag skulle kunna göra för att underlätta graviditeten den sista tiden. Hade varit gött med en hinnsvepning om det fungerade och satte fart på det hela... Återstår att se hur det blir på måndag, hoppas att hon i alla fall förstår.

...ta mig upp ur sängen imorse.

Det gör så fruktansvärt ont i mina ljumskar och trycket neråt vill inte ens låta mig vila en sekund.
Att ta sig till toaletten i natt har varit nästintill omöjligt och jag har vaknat varje gång jag ska vända mig av smärtan ifrån ljumskarna. Är det normalt eller?

Det är 12 dagar kvar, vi närmar oss slutstationen, men det skulle lika gärna kunna vara 26 dagar om jag går över tiden, vilket jag för allt i världen inte hoppas på att jag gör eftersom att jag just nu mår som jag gör. Det känns i alla fall bra att veta att det inte är längre än 26 dagar innan första mötet. Vad är liksom 26 dagar av ett helt liv?!

Jag börjar nu förstå vad Mari menar med att hon hellre går igenom en förlossning igen än en graviditet... Okej, jag har inte gått igenom en förlossning än men det känns ändå som om jag redan kan säga så men man ska väl inte säga förmycket... än.

Jag ska väl ta och göra som Malin nu: njuta av varje dag, det kan ju lika gärna vara sista dagen jag får sova på morgonen, sista frukosten i lugn och ro. Eller kanske sista kvällen jag och Hampus är helt ensama innan bebisen kommer.

I vilket fall som helt så längtar jag till denna långa 9 månaders väntan är över!

Det känns otroligt jobbigt just nu, men det är 13 dagar kvar till BF... Så länge ska jag väl stå ut, eller?!
Trycker neråt fortsätter och värken i ljumskarna verkar vara där för att stanna också men det är väl bara bra, då kanske det kan hända något snart... Börjar känna att det är riktigt jobbigt att gå hemma.

---

Du kan känna dig tung och trött och ha kraftiga förvärkar. Livmoderhalsen mognar för förlossningen. Livmodern tar nu upp all plats i bäckenet och en stor del av buken. Den trycker mot bröstkorgen, och det kan hända att du känner dig riktigt besvärad av graviditeten nu. Har du blivit rödflammig i ansiktet, så beror det på att hjärtat och blodomloppet arbetar hårdare än någonsin med. Förmodligen börjar din vikt plana ut och vissa kvinnor går till och med ned i vikt den sista veckan före förlossningen. Oroar du dig för något! - Vad som helst, så ta upp saken när du är på kontroll hos din barnmorska.

Barnet väger nu ca 3,5 kg och är omkring 37 cm långt från huvud till stjärt. Fostervätskan förnyas var tredje timme och det mesta av lanugohåret har fallit av när födseln nu är nära. Barnet sväljer hårstråna tillsammans med andra utsöndringar och allt hamnar i matsmältningsapparaten. Det kommer ut som barnbeck vid första tarmtömningen. I lungorna ökar produktionen av ytaktivt medel ytterligare, samt lungmognaden. Navelsträngen är omkring 51cm lång och är ungefär lika lång som ditt barn från topp till tå. Nu kan det vara svårt att märka barnets alla rörelser.

//Gravid.se

Fjorton dagar kvar, alltså två veckor.
Jag hoppas att bebisen håller sig inom tidsramen, men vi får väl se.

Trycket neråt fortsätter och sammandragningarna är kvar, önskar att det kunde sätta igång på riktigt nu istället så att jag kan ringa hem mannen och åka in till förlossningen. Det är väl inte förmycket begärt ?

15 Dagar kvar till BF och idag har jag känt ett ständigt tryck neråt, yes kanske är det något pågång... man kan ju alltid hoppas i alla fall.

Förövrigt mår jag bra, extremt trött bara därav den dåliga uppdateringen.
Kände dock nu att det var dags att skriva ett litet inlägg för att inte någon ska tro att vi fått åka in till förlossningen.
Det börjar ju faktiskt närma sig nu och h*n kan ju i stort sätt komma när som helst.

Ikväll blir det "en unge i minuten", tårar och världens godaste köttfärsås som hampus har utlovat :)

"Kan du inte bara börja få värkar nu?"
Vad ska jag svara på det?

Vi sitter i soffan och har söndagsmys helt plötsligt bryter Hampus tystnaden genom att säga sin önskan.
Jag tittar lite frågande på honom och får snabbt förklaringen att han är sjukt taggad på förlossningen nu.

Tråkigt är väl då att jag inte kan göra något åt saken.
Vi får hoppas på att bebis hörde honom så att vi slipper vänta allt för länge i alla fall.

Det är sexton dagar kvar till beräknad förlossning och jag är så less på det här nu.

Jag har vaknat flera nätter i rad nu med värk i mage och rygg, svårt att förklara hur det känns men ni som är gravida eller har varit förstår säkert vad jag menar.

Jag kan ligga där hur länge som helst utan att somna om eftersom att det gör för ont.
Smärtan är egentligen så pass att man lätt klarar av den, det som egentligen är det jobbiga är att inte veta hur länge det ska göra så här ont dag ut och dag in.
Liksom bebisen beräknas komma om sexton dagar, ska jag ha såhär ont i sexton dagar eller kommer h*n komma tidigare eller värst av allt kommer jag gå över tiden med två hela veckor och ha förvärkar i trettio dagar.

Härom natten blev jag så frustrerad att jag bara ville slå numret till förlossningen här i Jönköping och be dem plocka ut barnet. Haha! Undra vad jag hade fått för svar om jag inte hade låtit det förbli en tanke.

Det finns väl inte så mycket annat att göra än att stå ut den sista tiden också.

Igår gjorde vi en supergod dessert, en lyxig chokladkolapaj.
Hur himla god som helst fast väldigt mäktig, till pajen serverade vi jordgubbar och grädde.
MUMS! Och det bästa är att det finns kvar till idag :)

Tänkte att jag lägger länkar receptet här så kan ni som vill testa att göra den hemma.
Receptet kommer ifrån alltommat.se.

Varför ställer man egentligen fram klockan?
För att det ska bli ljusare har jag hört folk säga, men man är ju så himla trött dagen efter.

Just nu känns det som om klockan skulle vara typ tre men det är ju bara 12:38 med den nya tiden.
Något som också är jobbigt är att man blir typ helt knäpp när man ställer om till sommartid respektive vintertid, eller jag blir i alla fall knäpp. Jag kan liksom gå runt i flera dagar och tänka: nu är klockan två men egentligen är den... osv.

Det är i alla fall skönt när man har kommit in i det nya och dagarna blir ljusare och längre. Får bara se hur lång tid det tar att vänja sig denna gången.

Längtar till sommaren nu!

Jag älskar dagens väder, tråkigt bara att höfterna inte håller för en promenad.
Men man kan ju inte annat än att bli lycklig av att bara se solen och känna värmen som kommer in igenom balkongdörren.

Idag har vi varit hos mamma sen, tror jag har ätit världens godaste sås där idag. Helt serisöt tror jag åt fem hela potatisar bara för att såsen var så sjukt god. Men än sålänge får jag ju äta för två.

Nu väntar vi mest på att tiden ska gå sen blir det att hämta Hampus syster på stationen för att åka och hälsa på hans farmor.

Ha det så bra så länge!

Dagen till ära hade jag och Hampus bestämt att vi skulle köpa hem lite mysig mat. Det fick bli mat ifrån Jensens, mycket gott! Kändes skönt att köpa med sig hem dels eftersom att det var fullbokat på restaurangen och sen kan jag faktiskt tycka att det oftast är lite mysigare att sitta hemma och äta.
Men nog pratat om maten, det var ju inte det som detta inlägg skulle handla om.

Det här med att titta på en gravidmage.
I kön på Jensens stod det ett kompispar, en man och en kvinna. Mannen vände sig om miljontalsgånger och tittade på magen, som tydligen verkar vara något alldeles extra idag om inte annat hela världens egendom.
Inte för att vara sån men man tröttnar ju tillslut, så jag råkade kanske kolla tillbaka lite vilket resulterade i att han snabbt kollat på sin kompis och fäller kommentaren: "Jag tror jag ska köpa en katt men inte vilken katt som helst utan en såndär som James Bond har". Va?! Haha! Det var svårt att hålla sig för skratt om man säger så.

Till vänster om oss sitter det två tjejer, skulle väl gissa på att de var i min ålder, som sitter och pratar med varandra.
Den ena vänder sig om, tittar tillbaka på sin kompis och vänder snabbt tillbaka blicken på... ja ni får en gissning! min mage såklart. Ni vet den där katten i comhem-reklamen, ungefär sådär såg hon ut i sitt ansiktuttryck.

Jag undrar verkligen vad det är för speciellt med gravidmagar, jag undrar framförallt vad det är de tänker när de tittar så mycket som de gör?!
Ibland vill jag bara fråga vad det är dom tänker på, men skulle jag göra det skulle jag väl framstå som livets bitch.

Mina rosor jag fick av Hampus

Hampus slutade som sagt tidigt idag, redan halv ett klev han in i lägenheten med sig hade han tio röda rosor.
Vilken man! Vi som sagt att vi inte ska fixa halvårs dagen på något speciellt sätt.
Man kan ju inte låta bli att känna sig lite dum när jag inte har någonting till honom, som tur var sa han att det räckte med bebisen i magen... Känns skönt att jag kan bidra med något ;)

Sen fick det bli en tur till icamaxi, ekot i kylskåpet har inte varit allt för kul att möta varje morgon denna veckan.
Så det fick bli shopping på hög nivå, surt bara att det skulle bli i en mataffär. Kan ju lätt erkänna att det skulle sitta fint att spinna loss på a6 med lite cash.

Det är så fascinerande att se hur folk tittar på magen nuförtiden... Helt seriöst, jag är stor jag vet (och ung). Men jag kan tycka att det är lite överdrivet att verkligen glo, det är faktiskt 18 dagar kvar du behöver inte vara orolig att du ska få förlösa barnet på golvet mellan hamburgerbröden och köttfärsen... Jag ska nog kunna knipa tills jag kommer hem om det skulle vara på det sättet.

Väl hemma blev det i alla fall våfflor och jag har även hunnit med att klippa mig idag. Mycket nöjd!

Idag har det gått exakt ett helt halvt år sen vi gifte oss i hakarpskyrka.

Tänka sig att tiden har gått så fort ändå, för 181 dagar sen vaknade jag och var hypernervös.
Varför vet jag inte, jag skulle ju bara lova den jag älskar mest i hela universium att jag ska leva med honom i resten av mitt liv inför cirka 150 personer... det är väl ingenting.
Egentligen så är det inte det när man är säker på sin sak som jag var och är.

Jag älskar dig och är lyckligast i världen över att vi snart ska bli en liten familj.

6 April 2008 - blev vi tillsammans
27 Juli 2009 - förlovade vi oss
25 September 2010 - gifte vi oss

Och den 12 april beräknas vårt första barn komma

Helt ärligt, jag tror inte att jag kommer upp ur sängen idag.
Aldrig, Aldrig någonsin har det gjort så ont i mina fogar och ljumskar.

Reste mig upp ur sängen innan, kom inte så långt, blev ståendes med benen brett isär och kunde inte släppa taget om sängkanten. Så nu blir det sängläge fram tills Hampus kommer hem strax efter tolv.

Men jag har hört att detta är positiv smärta, så jag ska ligga här och härda ut.
Hoppas att det i alla fall leder till något bra. Eller att det leder till något bra vet vi redan men man kan ju hoppas på att vi får en bebis snart.

18 dagar kvar!

Jag förstår inte hur Hampus kan komma hem efter en heldag på jobbet och ändå har en massa överskottsenergi, varje dag. Jag undrar om han inte får lite extra energi nu när jag inte har någon. 

Igår satte han igång och bakade bröd på hög nivå som han själv säger, det hela resulretarade till fyra nybakade limpor. Inte nog med det, han lagade även en super god kvällsmat. Och undertiden som han fixar med allt detta så ligger jag livlös i sängen, vaknar inte ens av allt slamrande ifrån köket.

Nu när han kom hem så satte han igång med att städa, och inte bara småstäda utan verkligen städa grundligt... Jag menar när man tar bort knopparna från ugnen och putsar dem så städar man noga.
Jag själv går runt och strosar lite, har slängt reklamen till mitt försvar.

Men nu ska jag fortsätta, jag har ju trots allt bara varit hemma hela dagen så någon energi borde det väl finnas i denna gravida kropp.


19 dagar kvar!

Idag är det torsdag - veckorna går i alla fall otroligt fort.

Hampus åkte precis iväg till jobbet och jag ska snart inta sängen en liten stund till för att försöka få bort huvudvärken som inte vill släppa.

Dagens måste - en promenad i vårsolen.
Man kan inte annat än at bara älska vädret just nu, klockan har precis passerat åtta och de är typ tio plusgrader.

Någon som vet vad det kan vara för fel på en katt som vaknar varje morgon klockan fem, ska till varje pris väcka alla (mig och Hampus) och som river ner saker från byrån, fönstret och sängborden. ?!

Blev inget bloggande för mig idag, jag har nämligen varit sängliggandes större delen av dagen.

Allt började egentligen med att jag låg och vilade i sängen och skulle vända mig om. Helt plötsligt blev allt svart, kan inte säga hur länge. Det känns som om det var en evighet men ändå som om det bara varade i någon enstaka sekund.
När ljuset,konturerna och färgerna kom tillbaka så hade jag en form av den mest fruktansvärda migrän jag någonsin känt... Det var helt enkelt bara att inta fosterställning för att försöka överleva attacken.
Självklart så ville inte huvudvärken avta så jag fick lov att resa mig upp ur sängen för att hämta mobilen som låg i vardagsrummet, hann inte så långt innan jag fick ändra kurs mot toaletten.

När jag väl funnit mobilen så var det ju "bara" att få tag på Hampus egentligen men självklart så gick inte det. Tur att svärmor jobbar på samma jobb.

Egentligen vet jag inte varför jag fick ett så stort behov av att få tag på mannen men det kändes väldigt obehagligt att ligga här helt ensam och inte förstå vad det var som hänt.
Hampus jobbarkompisar var i alla fall väldigt snälla och lät honom sluta en timme tidigare för att han skulle kunna åka hem och ta hand om sin fru.

När han kom hem fixade han något att äta och dricka till mig, han hade även köpt en bilpåse på vägen hem.
Tänk vad bra jag har som har honom.

Vet inte varför det blev som det blev idag, jag hoppas i alla fall att det bara var en engångsgrej.
Kanske hade jag sovit fördåligt inatt, ätit lite fördåligt idag... vad vet jag, tror inte att det är något av dem alternativen men man vet ju aldrig.

Kom igen, ge mig lite mer än bara förvärkar. Jag är sjukt taggad och vill bara få det gjort. Är lite less på att bara sitta här varje dag, när varje dag ser likadan ut. Jag vill att det ska komma igång nu!
Men bara för det kommer jag säkert få gå över tiden med två hela veckor.

---

Du fortsätter att gå på kontroll varje eller varannan vecka. Barnets vikt och position kontrolleras vid varje MVC-besök. Den här veckan är en lämplig tid att gå på studiebesök på den förlossningsavdelning där du tänker föda. Nu är det vanligt att känna förvärkar. Livmodern blir hård i ungefär 30 sekunder och sedan slappnar den av. Dessa sammandragningar ska inte göra ont. Ofta stiger nu känslan av spänning och förväntan ju närmare förlossningen du kommer.

Barnet är ca 35 cm långt från huvud till stjärt och vikten ungefär 3 kg. Nu betraktas barnet som fullgånget och är redo för sin resa till livet utanför livmodern. Om barnet ligger med stjärten eller fötterna först så erbjuds du kanske en yttre vändning nu. Det vill säga en läkare försöker genom mild massage att vända barnet så huvudet ligger nedåt mot bäckenöppningen. Får du värkar i denna vecka försöker man inte hindra förlossningen från att komma igång. Det finns forskning som tyder på att barnet själv producerar hormoner vilket signalerar att det är för trångt och det leder till start av värkar.

Under graviditetens större del har barnet förlitat sig på dig för att slippa infektioner, men under tiden har hon eller han också byggt upp sitt eget immunsystem. Efter födseln fortsätter detta att utvecklas och stärks även genom amning. Den första mjölken som kommer ur dina bröst kallas råmjölk och är rik på näring och antikroppar. Den egentliga modersmjölken kommer igång två - tre dygn efter förlossningen med hjälp av barnets aktiva sugande på brösten. Mjölken är näringsmässigt väl sammansatt, ger ett bra skydd mot infektioner och stärker barnets immunförsvar. Barnet brukar nu träna sig på att andas men eftersom det varken har luft i eller utanför lungorna resulterar detta ofta i fostervatten i strupen med hicka som följd. Detta är helt normalt och inget att oroa sig för.

Nu kan det vara bra att börja planera BB-väskan, saker som är bra att ha med till BB. Det är alltid skönt att ha den färdigpackad så har man en mindre sak att oroa sig för när det är dags att åka in!

//Gravid.se

Denna ständiga frågan: har ni något namn till barnet, vad ska den heta?
En och samma fråga som kan ställas på hundra olika sätt.

Men svaret på frågan är i alla fall: Ja vi har namn. Tre stycken för att vara exakt, tre så kallade måste-ha-namn.
Vill inte skriva ut namnen här eftersom att ingen vet om dem ännu. Det är i alla fall tre namn som vi kommer att döpa våra barn till och ett av dem kommer att användas till detta barn.

Tänk om det inte är en bebis som passar i det namnet då?!
Hallå, vi har valt namnen eftersom att vi tycker att dem är fina och unika.
Vi har alltså inte tänkt att "om hon/han har gröna ögon och blondt hår ska h*n heta...", det är namnen vi har valt som gäller oavsätt om bebisen är flint, brunett eller blond.

Hur har/hade ni tänkt när det gäller namnen på era/erat barn?

Som många säkert ha fattat så bara älskar jag min 120-palett från eleven, används dagligen.
Man måste ju få känna sig pigg och fräsch även om man är höggravid.

Nu kan man vinna en 180-palett hos småstadsprinsessan, det är tre stycken som ska delas ut och gissa vem som skulle bli överlycklig om hon vann.

Det skulle liksom sätta lite extra färg på tillvaron och de sista tre veckorna till beräknad förlossning.

Läste precis på en sida att man tror att det är barnet själv som bestämmer när det är dags att möta världen utanför magen.
Forskare hävdar att graviditetslängden finns i barnets arvsanlag och det avgör när barnet föds. Det är alltså anlaget, vad som är en normal graviditetslängd för min och Hampus familj som är avgörande för vilken vecka vårt barn föds i.

Så eftersom att jag föddes i vecka 35 och mina tre yngre syskon också föddes förtidigt så borde väl min bebis också vilja komma ut lite tidigare :)

Om detta stämmer så borde vi i alla fall inte gå över tiden med två veckor, men det återstår att se.

21 dagar kvar!

Tjugoen dagar kvar!
Alltså tre veckor, det här kommer att gå fort.
Det värsta är väl om man skulle behöva gå över tiden på två hela veckor... men som sagt pluppen kommer ju ut när h*n känner sig redo för världen.
Vi här hemma är i alla fall redo till tusen och känner oss otroligt taggade.

Många andra bloggar som jag läser har redan fått sina små knoddar, grattis, och man blir ju inte mindre sugen på första mötet med vår. H*n är enormt efterlängtad!

Ringde precis mannen för att fråga vart han håller hus. Tydligen så har jag missuppfattat hans arbetsschema idag, han slutar klockan sex och är inte hemma klockan sex som jag trodde.
Så nu står jag här med maten på bordet och väntar på att han ska komma hem så att vi kan äta.

Ikväll blir det självklart "en unge i minuten", måste ladda det sista nu.
22 dagar kvar!

Tänkte att jag skulle kunna unna mig en liten skål med glass sen också. Man får passa på när man har något att skylla på: jag är gravid.

Denna veckan har varit en såndär vecka då alla helt plötsligt kommer på att det är dags att klippa sig.
Och jag förstår er, jag känner själv att jag verkligen skulle behöva bli av med en hel del hår.

Tänkte att jag skriver här att just nu förtillfället varken klipper eller färgar jag eftersom att min rygg och mina axlar inte riktigt klarar av den belastningen som det faktikst är. Dessutom har jag fortfarande ont i mina leder i händerna, som jag skrivit om tidigare. Och som jag skrev i tidigare inlägg idag så klarar jag inte av att stå större stunder.

Jag hoppas att ni har förståelse för detta. Det är inte bara för min egna skull utan även för eran eftersom att jag som frisör vill kunna göra det bästa utav mitt arbete, vilket jag just nu känner att jag inte riktigt kan.
Och ni som har frågat behöver inte känna er dumma, fortsätt gärna att fråga för jag älskar att fixa erat hår men som det känns nu så behöver jag lite paus.

Men snart så hoppas jag att jag kan komma igång igen men när får vi se. I vilket fall som helst så skadar det inte att fråga!

22 dagar kvar och jag är dödligt trött på den här graviditeten.

Hampus har hämtat en väska ifrån förrådet. Känns bra, tror att det skulle kunna bli lite kaos om förlossningen helt plötsligt satte igång och väskan ligger långt inne i ett förråd som är fyllt till bredden.

Nu är vi nog lite mer redo i alla fall!
23 dagar kvar till bf.

Frågan är nu bara vad man ska ha med sig?!
Hittar lite listor på nätet men det känns som om en del grejer är lite onödiga... Liksom tre ombyten, jag har ju inte direkt tänkt stanna kvar i all evighet på förlossningen. Och en del listor verkar vara skrivna för hundra år sen, för visst var det inte igår man använde sig av adressböcker och kamera med filmrulle?!

Tar gärna emot tips på vad som kan vara bra att ha med sig :)

Lördagar är min mest absoluta sämsta bloggdag, det är nog därför statistiken inte håller riktigt samma nivå då som den gör på vardagarna.

I alla fall... idag sov vi länge, både jag, Hampus, katten och bebis.
Sen åkte vi till svärföräldrarna för att vår bil är där just nu för att fixas till inför besiktningen som ska göras i slutet av månaden. Håller verkligen tummarna för att den går igenom.

Nu är vi hemma igen och vi ska ta kväll.
Känns lite knepigt i magen, så imorgon blir det nog att hämta en väska man kan ha med sig till förlossningen ifrån förrådet. Skulle ju inte vara så himla kul om det helt plötsligt skulle sätta igång och alla väskor ligger där nere.
Sen om vi packar den återstår att se.

Hoppas ni har haft en trevlig dag och att kvällen fortsätter lika bra.

Tänkte att jag ska försöka ta en fight med dammsugren innan Hampus kommer hem i eftermiddag och en runda med moppen kanske vi också kan hinna med. Sen är väl egentligen denna dagen fullbokad, så det får bli en powernap (en kort sådan denna gången) för kusinen ska fixa till kalufsen och Hampus kompisar ska hit i ikväll.

Men först blir det mat!

Jag behöver också en reäll omgång med saxen!

Nu åkte mustaschen och mannen till jobbet.

Hampus satt igår och funderade länge på om det var värt det. Jag försökte lika länge, om inte längre, få honom att inse att det faktiskt inte är snyggt. Som vanligt så börjar jag tro saker, och jag trodde att han bestämt sig för att ta bort den. Det var i alla fall det han sa till mig innan jag somnade.

Men nu när han skulle åka märke jag att den var kvar, hans anledning var att han la ut en bild på facebook igår på sitt så kallade "mästerverk".
Och tack tusen, tack till alla ni som kommenterade den bilden. Nu ska muschen vara kvar på obestämd framtid... lägg märke till obestämd framtid, alltså inte tills barnet har kommit ut utan så länge han vill och känner för det.

Och tack Hampus för denna stickiga puss utan förvarning nu när du åkte till jobbet!

<3

Klockan fem?
Ja, det är så det är att ha en galen katt och dessutom vara gravid.
Vaknade av att katten oroligt springer runt i sovrummet och skriker. Jag fattar ingenting, ibland skulle det vara bra med en tolk.
Jag blir genast superpigg (så det är när man är gravid) och lägger honom brevid mig för att lugna ner honom. Han blir lugn och ligger tätt mot min mage. Vi somnar om, trodde jag i alla fall, helt plötsligt är han igång igen och denna gången är han uppe på Hampus nattduksbord. Vad är det egentligen han är ute efter?
Jag hör någonting slå mot golvet, det låter som om grejen som föll gick isär. Självklart! Katten kastade ner Hampus mobil i golvet så att batteriet föll ur. Vet inte vad jag ska säga?! Jag vill inte heller att han ska behöva gå upp till jobbet men hur förklarar man det för en katt?

Jag får ju tänka positivt, Mio håller mig ju i alla fall sällskap nu när vi sitter här i ett mörkt vardagsrum. Med all rätt eftersom att det är hans fel att jag är uppe.

Är det bara jag som inte tycker det är fint med mustascher?

Jag som trodde att Hampus hade gett upp sitt slutspelsskägg när vattenkranen sattes på och löddret plockades fram. Men nej, så fel jag hade. Nyss kom mannen in i sovrummet med en mustasch. En mustasch?!

Får jag fråga vad det är som händer?
Du ska bli pappa, räcker inte det?!

Undrar om han försöker göra sig äldre än vad han är... bara för att kassörskor frågar honom om bebiskläderna han köper ska vara present trots att hans höggravida fru står brevid och ser ut att föda vilken sekund som helst.

Jag älskar dig ändå, bara så du vet!
Men om det blir någon mer puss innan moppe-muschen är borta vet jag inte. 

Skärmshoppar = fönstershoppa. Fast det görs vid en datorn.

Sitter och tittar på nätet samtidigt som jag bläddrar i hm-katalogen. Längtar verkligen till sommaren och framför allt tills magen är borta, ska bli kul att få unna sig lite nya kläder till våren.

Jag har nästan bestämt vad det är som jag vill ha och försöker få Hampus att sätta sig brevid och i alla fall bläddra igenom de få sidorna med herrkläder. Hopplöst, "du vet vad jag gillar". Klart man blir glad för förtroendet men visst hade det varit kul med lite sällskap.

Nu kom han visst och satte sig. Han öppnade katalogen, suckar och frågade vart alla herrkläder är. Jag visar hon honom sidorna med herrkläder. "Är det typ tio sidor med herrkläder och resten med damkläder. Och det finns verkligen folk som kallar sig för feminister".

Nu har jag nog hämtat/fått mitt sista gratis paket.
Kan man annat än att älska alla dessa gratis-paket som man får när man är gravid.

Jag har hämtat babyboxen från pampers, baby-to-be-boxen från apoteksgruppen och så har jag fått ett gratis-paket ifrån alltforforaldrar.se. Sen beställde jag även gratis-paketet från libro, som man skulle få på sjukhuset efter förlossningen men tydligen så delar de inte ut dessa här i Jönköping, vad jag har hört.

Har ni några förslag på andra gratis-grejer?

Älskar att gå till barnmorskan, finns nog inget mysigare.

Bebisen ligger fortfarande rätt och mitt sf-mått var på 34.
Idag var bebisen jätteaktiv, hjärtljuden låg som mest på 170.
Livlig liten plupp det där.

Nästa gång vi ska dit blir den 4 april och det hoppas jag är sista gången innan förlossningen.

Har inte kunnat sova i natt heller.
Tror inte att det bara beror på graviditeten utan massa annat också.
Det är helt enkelt mycket som händer nu, saker som jag inte riktigt klarar av förtillfället.

Jag hoppas att det blir bättre snart!

Sitter och gör alla möjliga test på internet som ska avslöja vem det är som gömmer sig i magen.
Vi får väl se om de stämmer, troligtvis inte men det är kul tidfördriv.

Skulle vara kul att veta vad ni tror att det blir förnågot :)
Kommentera er gissning!

Om ni tycker det är till någon hjälp har ni ju inlägget på magbilder, inlägget där jag beskriver graviditetens 20 första veckor och ultraljudsbilder. Inte för att det hjälper mig att försöka klura ut vem det är som ligger där inne men ni kanske är proffs på det här ;)

Ni får gärna samtidigt passa på att slänga in en gissning på när ni tror att h*n vill komma, (vikt och längd).
Så ska vi göra en lista och se vem det är som komme närmast.

Jag tycker att alla ska göra ett försök :)
Vet att det är en del som läser så det borde bli en hel del gissningar!

Datum, kön, vikt och längd?

Jag hittade ett usb med en massa bilder från möhippan. Kommer ihåg att jag en gång lovade att lägga ut lite bilder från den dagen... så här kommer dom, bättre sent än aldrig.

Inlägget om möhippan

Idag går vi in i vecka 37, så himla skönt!
Det är egentligen inte så långt kvar och i stort sätt så kan ju bebisen komma när som helst men så ska vi inte tänka för då känns väl dagarna ännu längre.
Jag mår ganska bra, har bara daglig värk i magen och ryggen... hoppas att det är tecken på att det snart är över?!

---

Du fortsätter att gå på kontroll varje eller varannan vecka. Barnets vikt och position kontrolleras vid varje MVC-besök. Den här veckan är en lämplig tid att gå på studiebesök på den förlossningsavdelning där du tänker föda. Nu är det vanligt att känna förvärkar. Livmodern blir hård i ungefär 30 sekunder och sedan slappnar den av. Dessa sammandragningar ska inte göra ont. Ofta stiger nu känslan av spänning och förväntan ju närmare förlossningen du kommer.

Barnet är ca 35 cm långt från huvud till stjärt och vikten ungefär 3 kg. Nu betraktas barnet som fullgånget och är redo för sin resa till livet utanför livmodern. Om barnet ligger med stjärten eller fötterna först så erbjuds du kanske en yttre vändning nu. Det vill säga en läkare försöker genom mild massage att vända barnet så huvudet ligger nedåt mot bäckenöppningen. Får du värkar i denna vecka försöker man inte hindra förlossningen från att komma igång. Det finns forskning som tyder på att barnet själv producerar hormoner vilket signalerar att det är för trångt och det leder till start av värkar.

Under graviditetens större del har barnet förlitat sig på dig för att slippa infektioner, men under tiden har hon eller han också byggt upp sitt eget immunsystem. Efter födseln fortsätter detta att utvecklas och stärks även genom amning. Den första mjölken som kommer ur dina bröst kallas råmjölk och är rik på näring och antikroppar. Den egentliga modersmjölken kommer igång två - tre dygn efter förlossningen med hjälp av barnets aktiva sugande på brösten. Mjölken är näringsmässigt väl sammansatt, ger ett bra skydd mot infektioner och stärker barnets immunförsvar. Barnet brukar nu träna sig på att andas men eftersom det varken har luft i eller utanför lungorna resulterar detta ofta i fostervatten i strupen med hicka som följd. Detta är helt normalt och inget att oroa sig för.

//Gravid.se

Satt och tittade på magbildena som jag har tagit hittills genom graviditeten. Tänkte att det kunde vara kul för er att också att se. Känns helt sjukt att magen har växt så mycket utan att man egentligen lägger märke till det själv.
Saknar den lilla söta magen jag hade i mitten av graviditeten, just nu vill man bara bli av med framvikten... tur att det inte är så långt kvar.




Vecka 21




Vecka 26


Vecka 27


Vecka 28


Vecka 32


Vecka 36

Nätterna blir allt längre känns det som, det är fortfarande samma timmar på dygnet och vi alla har lika många av dem, men just nu känns det som om jag har på något sätt lyckats få några timmar extra att spendera om dygnet.

Vaknade runt två i natt av en fruktansvärt smärta i ryggen och magen. Helt ärligt så trodde jag att jag skulle gå av. Jag fick inget liv i mannen hur mycket jag än skakade honom, sa hans namn och gnällde över den värk jag kände.

Där låg jag aldelses ensam och kunde inget göra.
Lyckades ta mig till toaletten efter många om och men, inte för att värken försvann men ändå.
Jag var flera gånger påväg att ringa förlossningen för att fråga om det är något som inte stämmer.
Jag kände hur den underbara varselse i magen tryckte sig neråt, det kändes nästan som om h*n tryckte upp fötterna i halsen på mig poch tog sats för att trycka sig ut. Aj, tänker ni. Ja, det gjorde ont kan jag ju säga då.

Jag bestämde mig för att inte ringa till förlossningen och härda ut smärtan, det gick bra.
Envis som jag är tog jag inte ens en alvedon utan jag låg där och kramade om kuddarna samtidigt som jag övade andningen när jag ändå hade ont. Anledningen till att jag inte ringde var för att jag inte kunde känna när värkarna kom, utan smärtan fanns ständigt där och jag ville inte åka in för att sen få åka hem igen.

Somnade om en stund, vaknade av Hampus alarm och kände fortfarande av smärtan. Nu senare på dagen är det bättre. Jag har fortfarande ont, i både mage och rygg. Hoppas att det snart går över eller sätter igång på riktigt.

För jag tål faktiskt mer än det här och jag vill verkligen träffa min skatt nu.

Tjugoåtta dagar kvar till bf, här börjar det hända grejor.
Jag har daglig värk i både rygg och mage. Jag hoppas verkligen att denna smärta leder oss närmre förlossningen annars känns det ju ganska meningslöst att ligga och kvida av smärta.

Kommer ihåg när jag har läst andras blogginlägg om att de har 28 dagar kvar och jag har tänkt: snart är det dags för dem, vilken dag som helst. Men nu när jag själv har tjugoåtta dagar kvar så känns det längre bort än vad man tror, det känns inte alls som om bebisen kan komma vilken dag som helst, men det känns inte heller som att det är så lång tid som fyra veckor kvar till beräknad förlossning.

Vet inte riktigt vad min kropp vill säga mig när det känns som en evighet kvar men ändå inte.

En sak vet jag i alla fall och det är att jag längtar tills jag får hålla dig i min famn, känna din doft, höra ljudet av ditt hjärta och få njuta av ditt första andetag och skrik här på denna jord.

Sitter och tittar på en unge i minuten samtidigt som jag dricker min andra kopp med hallonbladsthe, tycker nog att jag faktiskt får sammandragningar av the't. Men det återstår väl att se om det egentligen gör någon nytta.

En unge i minuten - livets program just nu. Kan inte annat än att bli faschinerad över hur kroppen fungerar och även att det känns läskigt så känns det helt fantastiskt att jag faktiskt ska få vara med om en förlossning.

 

Okej, nu kan jag väl erkänna att jag börjat bli lite smått nervös inför förlossningen.
Hur ska det egentligen gå? Jag försöker att inte tänka så mycket på det.
Egentligen är det nog inte jag som är nervös utan när jag läser alla dessa gravid-bloggar och om hur flickor, kvinnor, tanter, fruntimmer (kalla det vad ni vill), tänker kring förlossningen så kan man ju inget annat än att bli lite fundersam.

Låt oss se på saken lungt och sansat... det är många som tar sig igenom en förlossning varje dag.
Tänk efteråt när man ligger där och har klämt ut en unge stor som en vattenmelon ur ett hål litet som en, låt oss säga, oliv. Då finns det väl ingen i världen som kan förstöra den lycka, tacksamhet, hjältemod och strålglans man känner vid det tillfället de lägger upp det vackraste på ens bröst.

Det är klart att det kommer kännas och göra fruktansvärt ont, typ som om något kastar än till hajarna, kör mig genom en stenkross och sågar av mina ben... Men det är väl ingenting med tanke på vad jag får för besväret.
Kom igen, det kunde väl va värre?! Eller?!

En sak är i alla fall säker från att ha varit jag, en självständig individ, så kommer jag plötsligt och oförklarligt bli beroende av någon annan för att överhuvudtaget kunna fortsätta min existens.

Nu har jag precis druckit min första kopp hallonbladste.
Jag som i vanliga fall hatar att dricka varmt tyckte att det smakade helt okej, så någon kopp om dan ska vi nog få ner.

Jag köpte en påse med 100% hallonblad från life på a6.
Först stod både jag och Hampus och tittade på alla te-förpackningar, tillslut kom den fram en jättetrevlig dam till oss. Hon tittade först på min mage sen på mig, "hallonbladste?" frågade hon. Vi nickade ivrigt och blev glada över att hon skulle hjälpa oss ut denna djungel av halsokost. Tydligen stod vi och tittade på helt fel hylla men hon tog snällt fram en brun påse som stod tre hyllor bort.

Får se vad det ger för effekter, det ska i alla fall vara bra att dricka om man är gravid av en hel del olika anledningar... Det ska tydligen hjälpa till under själva förlossningen, läkeprocessen och sen kan det tydligen sätta igång förlossningen också, vi får väl se helt enkelt.  Ett, två, tre.


Någon med erfarenheter?




Hallonbladste
Hallonbladste kan man dricka efter vecka 35 för att stärka livmodern och som då underlättar förlossningen. I tredje trimestern är det som träning och uppbyggnad inför förlossningsarbetet. Den sammandragande effekten stärker livmodern så den blir spänstig och arbetar effektivt under förlossningen samtidigt som den kramplösande effekten gör den avslappnad. När sedan förlossningen är avklarad skall man fortsätta dricka hallonbladste ytterligare minst en månad för att livmodern skall återhämta sig snabbare.
2 tsk (2g) hallonblad per kopp, sila efter 5-10 min. Drick 1 kopp per dag mellan måltiderna, totalt 3 koppar
Innan tredje trimestern skall man undvika det eftersom det kan orsaka missfall om man har en tidigare historia av missfall, just pga. av att den framkallar sammandragningar som man inte vill ha tidigt i graviditeten.

Vad var det som hände egentligen?
Själv har jag ingen aning.
Vaknade mitt i natten, svetten rann, jag fattar ingenting... Är jag vaken, sover jag? Lever jag ens?
Får ingen luft, jag kvävs. Halsen brinner och jag är i chock.
Paniken stiger, tur att Hampus vaknar, ger mig vatten och hjälper mig att slappna av.
Vad det var som hände har jag fortfarande inte förstått men äckligt var det.

Åt precis världens godaste subs.

Efter många om och men så bestämde Hampus att han skulle baka baugetter och grilla kyckling till kvällsmat.
Vi skulle göra hemmagjorda subs. Världens bästa idé, så himla gott blev det.

Nu blir det söndagsmys framför tv:n!

Vad är egentligen skillnaden? Finns det ens någon skillnad?

Hampus har precis gjort klart för mig att det är skillnad. Och på hans sätt att förklara så är skillnaden enorm.
Svartsjuka kan man tydligen bara känna i samband med andra känslor oftast i kärlekssammanhang och avundsjuka ska vara om man vill göra eller ha något som någon annan har.

Helt ärligt så fattar jag fortfarande inte? Jag har alltid trott att det är samma sak.

Nallar, kaniner, elefanter och filtar av alla dess slag ligger överallt i vår säng.

Barnmorskan sa att det är bra att lägga allt sånt som man inte tvättar i sin egna säng för att de ska lukta mamma och pappa. Så numera liknar vår säng en barnsäng, som är överbelarmad med färgglada filtar och mjuka gosedjur.

Mycket mysigt måste jag säga, det är ju inte varje dag man vaknar brevid en elefant!

Kom precis hem från en liten fynd-tur på 1klass. De ska tydligen stänga och säljer ut allt, vagnar på 20% och annat på 30%. Vi fyndade i tre blöjpaket och en amningsbh för natten.

Det fanns tyvärr inte så mycket kvar, men har ni vägarna förbi Jönköping så kan det vara värt en liten titt.

Hampus har fortfarande inte gett upp sin kamp om slutspelsskägget och jag har inte heller lyckats krysta ut barnet.
Så vi är fast helt enkelt.

Men imorse trodde jag att jag hade vunnit eftersom att jag helt omedvetet undvikit att pussa honom på munnen och han påpekade det och sa då att han skulle raka sig. Men så blev det ju inte som ni förstår.

Några minuter senare står han framför spegeln i hallen och begrundar sitt två veckors stubb och utbrister "Såhär långt skägg har jag aldrig haft", han är tyst en stund och frågar mig sedan om jag tycker att det ser ut som en fjortisodling eller hur han nu uttryckte det. Jag svarar helt ärligt att jag inte tycker om det och att det bara är lite glest och fjunit på kinderna... Fel av mig så skulle jag aldrig ha sagt, vad tänkte jag med egentligen?!

Han fäster blicken åter i spegeln och jag ångrar mig djupt vad jag sa. Jag vet vad han tänker men jag vill och hoppas att han låter det förbli en tyst tanke i hans inre. Jag ser att det rycker i hans mungipor och han säger det som jag fasat för i de längsta sekunderna i mitt liv. "Jag tror jag bara ska ha kvar mustaschen!"

"NEEEEEJ!"

Unge om ut nu för jag klarar snart inte av din pappa längre!

Här kommer magbilden som jag lovade er igår.

 

 

Som ni säkert redan har förstått så mår jag inte så bra idag.
Tur är väl då att man har väldens bästa man som tar hand om än.
Jag har fått sova/vila större delen av dagen, kollat på en bra film, fått god mat och nu senast så fyllde han upp ett varm avslappnande bad med både skum och olja. Kan det bli bättre en dag som denna när man känner sig helt kass.

Men det här med förvärkar är något som jag verkligen inte förstår mig på...
Hur ska man liksom veta när det är igång på riktigt när man har daglig värk?!

Det får gärna vara över snart, gärna nu.

Helt seriöst, det känns verkligen som om någon försöker kväva mig.
Jag får ingen luft. Det känns tungt att andas, otroligt tungt.
Det är läskigt att känna att luften inte räcker till.

Har lite strul med överföringen av bilder, så magbilden jag lovade er kommer imorgon istället.
Får hoppas att det fungerar bättre då.

Ha en trevlig kväll så länge!

Kan ni gissa?

Jag fick ett litet bakryck idag igen... oväntat eller hur?!
Idag bakades i alla fall kokoskaka i långpanna, hur gott som helst.
Problemet är nu bara att jag inte får plats med de två bigpack-burkarna i frysen.

32 dagar kvar!

Imorgon är det den 12 mars vilket betyder att det är en månad kvar tills vår lilla plupp är beräknad.
Spännande!

Kommer senare under dagen lägga upp bild på magen :)

Somnade tillslut igår men har vaknar flera gånger inatt... Det är inte lätt alltså.
Har sjukt ont i huvudet, hoppas att det snart går över
Hampus är hemma idag också så vi har en ganska seg fredag.

Det har varit väldigt dålig uppdatering från min sida idag.
Som vanligt beror det på att mannen är hemma men idag har jag inte ens fått tillgång till datorn på grund av att det tydligen har varit/är någon slags tsunami i Japan. Ni som känner honom vet ju hur han kan bli över naturkatastrofer och andra grejor. Tydligen ska man veta allt innan alla andra.

Kan bara säga... det är sjukt mycket man får ofta när man lever ihop med någon. Men nu är det ju 1-1.

Ska försöka få i mig lite mat nu i hopp om att huvudvärken går över och att jag blir på bättre humör.

Fick bli ett väldigt snabbt skrivet och tråkigt inlägg. Hampus är ju helt enkelt tvungen att titta på tsunami-nyheter på nätet och jag klarar inte av att skriva när någon sitter brevid och gör att jag känner mig stressad.

Gick och la min direkt efter maten och min känslo-show, vilket resulterade till att jag somnade. Vaknade nu tre timmar senare och känner mig dödligt trött.
Ropar på Hampus, ingen respons. Går upp och hittar honom i soffan, sovandes.

Försökte lägga mig igen och somna om på nytt vilket inte var så lätt. Liten hickar och knör och verkar tycka att jag har sovit färdigt för ett stund framöver. Hampus däremot har redan somnat om.

Att jag är trött är inget ovanligt nuförtiden men att Hampus somnar i soffan tillhör inte vardagen.
Han har tidigare under dagen sagt att han känner sig lite sliten, får se om det är någon sjukdom på gång eller om vi bara är överdrivet trötta.

Det är sjukt hur ens humör kan vända.
Glad blir arg, ilskan övergår till tårar, tårarna förvandlas till någon frustrerad ilska blandat med floderna som rinner ifrån ögonen... Tillslut ifrån ingenstans förvandlas alla dessa känslor till lycka och man brister ut i skratt, skratt för att man beter sig som man gör.

Kom precis hem ifrån stan, kände verkligen hur kroppen skrek efter soffan den sista halvtimmen.
Har i alla fall fönster shoppat en hel del och längtar tills nästa tur till stan då man kan köpa lite kläder att ha i sommar när kroppen förhoppningsvis är något smalare än vad den är nu.

Fick jättefina grejor till bebisen, matsätt och elefantgosedjur. Mysigt!
Man kan ju inte annat än att längta ihjäl sig.

Nu blir det matlagning, antar att det blir en tidig sänggång ikväll med.
Imorgon är det fredag, ska bli skönt att ha mannen hemma några dagar.

Har unnat mig lite vardagslyx.
Har fixat naglarna och lekt med alla möjliga hudvårdsprodukter. Jag har självklart spenderat en stund med min skugg-palett.

Nu ska jag ta mig till bussen för att träffa vännerna. Tänker att jag ska försöka komma iväg lite tidigare vet ju inte hur det går för mig att gå i snöströmen.

Vad är det för påhitt?

Nu har Hampus fått för sig att han inte ska raka sig förens barnet har kommit.
Kul att veta då att det är 33 dagar kvar till bf och så kan det ju faktiskt bli så att vi får gå över två veckor. Trots att vi inte vill. Förstår ni vad det innebär?!
Jag är evigt tacksam till att han inte har livets skäggväxt, annars hade han väl sett ut som självaste jultomten när bebisen väl har bestämt sig för att komma ut. Men ändå, han kommer stickas, se ovårdad ut och jag kommer framförallt störa mig på det enormt mycket.

Det är ju så att jag får lust att lägga mig ner på golvet och krysta för allt vad jag är värd.
Tror tyvärr inte att det hjälper. Jag får helt enkelt låta han hållas eller komma på en annan teknik som kan hjälpa.

Älskar att kunna sova länga på morgonen, speciellt när jag inte kan sova på nätterna.
Har precis ätit frukost, väldigt uppskattat förbåde mig och bebis.

Idag har vi en så kallad fullbokad dag. (Insåg precis att jag har börjat skriva vi om mig och bebisen, aja)
Jag/vi ska iväg och träffa två kompisar senare.
Men fram tills dess ska jag bara ta det lugnt!

Snö? Vad är det egentligen som händer.
Det är ju mars och borde vara vår, eller?
Vi ska ju snart få vår lilla plupp och det skulle bli till våren har jag hört?
Nu kändes det genast som en evighet tills dess.

Föräldraträffen idag var faktiskt över förväntan, kan det bero på att det bjöds på semlor tro?!
Vi gick igenom sådant som vi har pratat om tidigare träffar, vi övade även andning och pratade en del nytt med.
Det har även bokats en återträff som bli den 11 mars om jag inte minns fel nu.
Det var så roligt för de skulle planera efter oss och de andra paret som är beräknat fyra dagar efter oss.
"Vi får räkna ifrån era bf-datum och sen två veckor till om ni går över"... "NEJ!" utbrister både jag och Hampus i kör som följs av en massa skratt ifrån alla i lokalen.

Jag vill inte gå över tiden, kan man göra något för att sätta lite fart på pluppen där inne tro?!
Skulle vara skönt, men antar att den kommer att komma ut när den känner sig redo.

Nu ska vi snart åka till den hemskt lärorika föräldraträffen.
Hoppas att de två timmarna där går undan, mår inget vidare idag.
Ont i magen och ryggont men det har börjat bli min vardag nu så blrjar bli van.
Tänker att bebis och jag kan komma överens om att vi sätterförlossningsdatumet lite närmre än tänkt.
Får se om jag lyckas få någon bra deal ikväll.

Illamående, ryggsmärtor, sammandragningar, dödligt trött, dålig nattsömn... det är nog med dom orden jag berkriver hur det känns just nu, i graviditetsveckca 36. Men jag skulle absolut göra om det med tanke på vad som väntar!

---

Från och med nu går de flesta på kontroller en gång i veckan eller varannan vecka. Är detta din första graviditet har barnet förmodligen fixeras sig i bäckenöppningen nu. Magen sjunker ner och det blir lättare att andas men du kanske behöver kissa oftare.

Nattsömnen blir ofta avbruten då du behöver ändra läge med kroppen. I boken Mammapraktikan kan man bland annat läsa om praktiska sovställningar för höggravida. Passa annars på att fråga din barnmorska vid nästa besök. Det kan hända att du även drömmer mycket och att drömmarna är ovanligt livliga. Många är de tankar som du bearbetar inför förlossningen och den nya familjen.

Barnet är i princip helt fullgånget och väger ca 2,8 kg. Längden är ungefär 34 cm från huvud till stjärt. De sista veckorna ska barnet äta upp sig för att klara livet utanför livmodern. Vid det här laget har du märkt att barnets rörelser har förändrats, vilket beror på att det är trångt i livmodern. Du känner antagligen bara benen och fötterna som sparkar, huvudet som studsar mot bäckenbotten och armarna med svagare rörelser. Dock brukar rörelserna upplevas som kraftfullare och tydligare. Ofta kan man se konturerna av en armbåge eller häl som putar ut mot huden. Även om rörelserna ändrar karaktär bör ingen dag förflyta utan några livstecken från barnet. Kontakta din MVC inom 72timmar om rörelserna minskar i antal. De sista veckorna kan vara tröttsamma. Ditt barn kommer att vara tre gånger så tungt vid födseln jämfört med vad det var i v.28.

// Gravid.se

Frågan är om inte en graviditet egentligen är en sjukdom eller i alla fall ett handikap?!

Bevisen på att jag faktiskt är höggravid.

- Alla mina kläder sitter obekvämt och känns trånga, till och med mammakläderna.
- Till och med Hampus håller med om att jag inte har något att ta på mig längre.
- Mjukisbyxor är det dagliga plagget.
- Jag blir anddfådd av minsta lilla ansträngning.
- Människor som man träffar tittar först på magen sen på mig.
- Inåtnavel? Vad är det?
- Helt plötsligt vågar främmande människor kommentera och ta på magen.
- Hur mycket jag än sover så är jag fortfarande trött.
- Jag får en ihållande sammandragning när jag behöver kissa.
- Jag vaknar varje gång jag ska vända mig i sängen.
- Och en vändning i sängen tar flera minuter.
- Oavsätt vad så håller jag handen på magen utan att tänka på det.
- Jag blir ofta barfota en heldag för jag orkar inte ta på mig strumporna.
- Och när jag väl tar på mig stumporna intar jag soffläge efter den hårda kampen.
- Hampus måste ibland parkera om bilden på nytt för att jag ska komma ut.
- Jag ser inte längre mina fötter.
- Jag kan inte längre raka mig utan att få ett flertal sår.
- Jag kan inte längre "smita förbi" folk i sidled eftersom att jag är bredare så än framtill.
- Ett marathon för mig är att gå upp för trappan till lägenheten.
- Hampus får hjälpa mig att ta på mig mina skor.
- För att ta sig upp ur sängen/soffan behöver man rulla runt på något konstigt sätt samt något att hålla i.
- Ofta när jag tappar något på golvet låter jag det ligga, processen att plocka upp det är för omständig.
- När jag väl ska plocka upp något, måste jag ställe mig med benen en meter ifrån varann.
- Middagen blir ofta offrad för att jag ska få sova lite mer på dagarna.
- Allt är tungt och jobbigt.
- Jag blir vädligt lätt irriterad.
- Det får bli fem-minuters duschar, jag klarar inte av att stå längre än så.
- Att komma upp ur badkaret efter bad är nästintill omöjligt.
- Oavsätt hur många vi är här hemma så tar jag upp större delen av soffan.
- Det känns som om bebisen försöker trycka ut smlenproppen och gräva sig ut så fort den rör sig.
- Mina anklar har (nästan) fått samma storlek som en överarm.
- Jag kan gå upp två kilo och inte bry mig längre.
- Arg, ledsen, glad. Hurmörsvängingar har blivit min vardag.
- BH-storleken tar sig genom bokstav för bokstav.
- När en grej om dagen för att dagen är fullbokad.
- Jag bränner mig på magen när jag avnäder spisen.
- Magen får ofta en liten smäll av dörrar och köcksskåp.
- Jag sitter ofta kvar i bilden äv att följa med in och handla, det är för mycket besvär att ta sig in och ut.
- Det bästa under dagen är att veta att man snart ska få gå och lägga sig igen.
- Dock så vaknar man flera gånger per natt men ändå.


Får se om listan blir längre, jag har ju trots allt 34 dagar kvar!

Blev ju inte något mer inlägg igår. Tiden gick helt enkelt för fort och efter bakningen var jag helt slut. Blev sängen ganska direkt efter.
Det bakades allt möjligt, bland annat morotskaka (den förra var ju slut), cookies, tekakor och limpor.

Nu har jag precis ätit en väldigt god frukost, färskt bröd. Mums.
Det ser ut som om det blir jättefint väder idag så jag hoppas att jag orkar ta mig ut för en promenad, eller rättare sagt jag hoppas att ljumskarna och fogarna tillåter.



Lägger in lite bilder ifrån bakkvällen :)

När mannen kom hem idag hade han med sig semlor dagen till ära.
Det är ju tydligen fettisdagen och inte nog med det, det är ju internationella kvinnodagen också.

Det är ju helt sjukt! Detta måste firas stort!
Varför har semlan en egen dag? Vore det inte bättre om man firade semlan och kvinnor lite när som istället.

Nu har vi i alla fall fikat, vilket var gott.
Ikväll har vi bestämt att vi ska ha en bakdag, får se vad som kan tänkas bakas.

På kondiset träffade Hampus även en vän till familjen, pratade nyss i telefon med henne. Tydligen ska Hampus ha sagt att jag är riktigt stor nu. Vad menar han med det tro?

Okej! Nu är det något som inte stämmer tänker ni. Det tänkte jag med.
Men hon blev mormor vid 23 års ålder. Hon fick sitt barn när hon var 12, barnet i sin tur fick sitt barn när hon var 11.
Jag tycker nog inte att det är okej, enligt mig är man fortfarande ung om man skaffar barn när man är 23 men att bli mormor slår väl allt.
Jag tycker att min pappa är ung som blir morfar innan han fyllt 40 men som sagt detta slår allt.


http://www.aftonbladet.se/wendela/article8675965.ab

Kollade runt lite på internet (aftonbladet) och hittade denna bilden som är ritad av Alva 3 år.

Helt plötsligt kände jag att jag har hittat rätt. Det är jag på bilden... eller inte jag, jag. Men nu förstår vad jag menar.

De flesta barn som ska rita människor, ritar dem såhär... en kropp med ben och armar. Det gjorde i alla fall jag, mina syskon och folk som vi känner men vi kan ju också vara något undantag.

Och det är ju såhär jag ser ut, en mage med ben och armar. Identiskt!

Ne, du!
Nu är det inte långt kvar, eller? 35 dagar säger dom och jag hoppas att dom har fel... Till ett mindre antal dagar då, för att gå över tiden är inget jag vill göra.

Känner mig stor som en... vet inte vad jag ska säga för varken häst, ko eller micheline gubben är stort nog.

Nu när jag tänker efter så är det ett tag kvar, haha!
Anledningen till att man skriver att det inte är så många dagar kvar är för att tagga sig själv att stå ut de sista veckorna... fem veckor, hur ska det gå? Kommer jag bli större, troligtvis.

Mycket man läser om och under graviditeten stämmer inte men det är sant det dom säger om att man kan drömma mycket och konstigt.

Jag tror att jag hittills har fött barn på alla platser, både en, två, tre, fyra barn har flygit ur mig som ingenting hände. Ibland har jag till och med kunnat syssla med annat under tiden... Men visst är det skönt att man ställer in kroppen på att det inte kommer göra ont?!

Oftast har drömmarna bara varit om mig, bebisen/bebisar, kanske Hampus och eventuellt någon barnmorska. Men det handlar alltid om mig, viktigt!

Inatt så tyckte min hjärna, kropp eller mitt sinne att det var dags att vända bland.
Nu ska vi blanda in alla jag känner i drömmen. Ja!, låt oss presentera alla i Hannas närhet.
Jag vet att det kanske inte låter så farligt men om ni viste vilka jag umgås med ibland så hade ni nog blivit lite rädda för att bebisen i magen redan skulle inse vad det är som väntar... Vill ju gärna att den ska våga sig ut, men nu vet jag inte längre.

Okej, egentligen är det inte så illa men självklart skulle drömmen vara lite övertydlig med hur personerna jag verkligen umgås med är. Deras personligheter stämde verkligen men var kanske något eller väldigt, väldigt mycket överdrivna och då verkar ju vem som helst knäpp.

Det var lite läskigt, nästan så att man börjar undra om det är dags att byta vänskapskrets. Tur i alla fall att det bara var en dröm, en sjukt överdriven sådan och att personerna inte är såna i verkligheten.

Och jag hoppas att bebis vågar sig ut i alla fall och när det väl händer så får vi alla presentera oss på rätt sätt för drömmarnas presentation var inte så värst rättvis.

Har nog aldrig gråtit så mycket av att titta på en förlossningsdokumentär och då har jag/vi sett en hel del. Varje gång en mamma får sitt älskade barn på bröstet så brister det, tårarna bara sprutar.
Det värsta av allt är att man får gråta i smyg, mannen ska ju vara lite macho. Antar att det är för att han också har en stor klump i halsen.

Jag är sjukt taggad och längtar som bara den tills det sätter igång.
Vi sitter ofta här hemma och funderar på hur det kommer att bli, vilken dag, hur det kommer starta och så vidare. Man kan ju alltid drömma men sen får det ju bli som det blir.

Detta blir i alla fall ett program att följa de sista veckorna nu. 

Vi har tagit kväll här hemma, både badat och ätit kvällsmat.
Nu blir det lite tv-mys innan sängen ropar. Det är ju premiär av den nya serien "en unge i minuten", klockan 21:00 i tv4. Vi har verkligen sett fram emot programmet så nu hoppas jag att det är något att ha. Jag tänker att det kan vara lite förberedande, bara jag inte blir helt avskräckt... Det finns ju ingen återvändo oavsätt vad.

Händer hos er ikväll?

Nu har jag även bäddat barnvagnen och satt skötväskan på plats.
Känns konstigt att tänka att pluppen i magen snart ska inta första parkett i vagnen.
Längtan är större än någonsin!

 

 

 

Jag har tvättat, hängt, vikt och lagt in allt på rätt plats i garderoben.

Längtar tills man vet vem det är som gömmer sig i magen. Ska bli kul att köpa kläder till någon (ni förstår vad jag menar) och framförallt köpa pojkkläder/flickkläder.

36 dagar kvar!

 

Nu har jag tömt kameran på bilder, tyvärr så är det superdålig kavlité. Men här är i alla fall lite skuggningar från när jag har lekt med paletten. Jag verkligen älskar den!

Läste precis ut boken.
Rekommenderar den till den som är sugen på något lättläst. Hon skiver verkligen underhållande och man känner verkligen igen sig.

Godmorgon!

Nu sitter jag och äter lite frukost, vaknade för en stund sen... Har sovit ganska bra, när jag väl somnade.
Hampus har åkt till jobbet och kommer hem någon gång efter fyra om jag inte minns fel.
Jag ska ta det lugnt idag, har fått otroligt ont i ljumskarna de senaste dagarna, men det är väl bra antar jag!

Ne, nu ska jag fortsätta äta och sen ska jag nog fortsätta läsa andra halvan av boken jag skrev om igår!

Nu har jag fått sova några timmar, skönt.
Vi har även varit på a6 och köpt lite bebiskläder, så nu klarar vi oss kanske de första dagarna med bebisen.
Håller nu på att tvätta, både våra kläder, lakan och alla bebissaker... Man ska tydligen göra det innan man anväder det. Bilder kommer på kläderna senare!

Vi har varit och hämtat min cykel också, det var väl på tiden. Så nu ska jag bara lyda svärmor och ta det lugnt samt att vara rädd om mig. Att jag fick för mig att cykla 3km är bland det dumaste jag kunde komma på, enligt Hampus. 3km?! Kom igen det är väl inte så långt? Men tydligen, är du höggravid så är det en extremt lång stäcka att ta sig fram på med cykel.

Klockan är 03:30 och här sitter jag. Verkar som om det blir en sömnlös natt igen.
Fattar inte hur svårt det kan va, jag har egentligen fyra sidor att sova på, magen har begränsat antalet till två... så hur svårt kan det va att välja höger eller vänster. Det är ju bara två alternativ. Jag borde egentligen vara glad för att jag bara har två alternativ att välja på men nej, inget av dem fungerar ju. 

Jag blir galen på allt vändande, höger vänster, vänster höger. Dessutom är det inte bara att vända sig som man så fint gjorde förr utan det ska va en himla kamp. Tacka den som designat vår säng, utan de små kanterna i huvudändan hade jag aldrig kunnat ta mig runt.

Nu har jag i alla fall tagit in både täcke och kudde till soffan, vill inte väcka Hampus som sover så fint.
Tänkte nu börja läsa en bok som heter "Hjälp, jag ska bli morsa!", fick den av Ann-Christin innan idag när de var här på fika. Tack så mycket!

Nu har jag/vi både hunnit fika, varit hos mamma, ätit kvällmat sen det senaste inlägget skrevs.
Har varit lite dålig uppdatering idag, brukar bli så på helgerna.

Jag har fortfarande inte hämtat min cykel... så imorgon måste jag väl ta mig ut på en liten promenad för att få hem den och ställa tillbaka den i förrådet.

Nu tar vi kväll, får se om det blir melodifestivalen ikväll eller något annat mer underhållande.

Ska försöka lägga mig tidigt ikväll, har sovit jättedåligt inatt. Hade så fruktansvärt ont i magen och liten rörde sig som bara den. Ett tag var jag nästan helt säker på att magen skulle spricka. Hoppas i alla fall på bättre sömn inatt.

Hampus och jag har drabbats av någon slags städmani.
Vi har hållt igång hela morgonen med att rensa, torka ur skåp, damma, städa golv och så vidare.
Nu behöver vi bara lite varmare väder så att man kan putsa fönster men det får nog bli någon gång snart framöver.

Svärföräldrarna har varit här med två barnplagg och fika, det blev en välbehövlig paus i städningen.
Har precis hunnit äta middag också, sjukt äckligt! Haha, första gången som jag verkligen att säga att det var äcklig mat. Varken jag eller Hampus åt särskilt flitigt.
Tur är väl då att farbror med familj har bjudit in sig på fika i eftermiddag ;)

Sen blir det en tur till a6 får se om vi hittar något kul. Nu ska jag fortsätta att hjälpa Hampus att städa klart det sista.

Var på väldigt dåligt humör innan, Hampus som är så snäll försökte få mig att slappna av genom att fylla badet med olja, badskum och varmtvatten. Satt där en stund men kände att jag inte riktigt kunde slappna av ändå.
Gick och la mig i sängen istället vilket resulterade till 2,5 timmars sömn, var nog välbehövligt.
Har nu ätit väldigt god mat och känner mig avslappnad men även att jag redan har sovit över två timmar så känner jag mig inte utvilad alls. Känner mig nästan lite sjuk, hoppas att jag mår bättre imorgon.


Nu blir det lite fredagsmys med mannen<3

Alltså jag fattar inte varför det ens ska finnas folk som jobbar där.

Man ringer dit, vilket både jag och Hampus har gjort några gånger den senare tiden, man får inget svar på sin fråga. Jag har ringt om samma grej tre gånger nu och fått tre olika svar, ska jag välja vem jag vill tro på eller hur ska man göra. Mina uppgifter hos dem stämmer inte, har sagt de till dem men de verkar inte bry sig.

Hur planerar man sin ledighet? Det är 39 dagar kvar till beräknad förlossning och jag har inte ens skickat in mina papper för jag fattar ingenting.

Måste man ta ut 90 dagar på lägstanivå eller hur funkar det? Som sagt jag fattar inget och tydligen så gör inte dom som jobbar på försäkringskassan det heller.

Någon som vet? Hur har ni gjort?

Nu kom den, som jag har längtat, mitt tredje nummer av tidningen mama.
Så nu lutar vi oss tillbaka tar en kladdkakemuffins, känner bebisrörselser och bara är.

En skön stund av njutning och jag gillar det skaprt.

 

 

För någon vecka sen så fixade jag och hampus tv4play, en månad för 74:-.
Sen strulade det någon dag för oss så vi fick någon dag extra och så fick vi bigbrother live en vecka.

Så just nu sitter jag och tittar vad de håller på med i huset. Tydligen ska Sanna och Roddan ha förlovat sig, efter 12 dagar. Vi får väl se hur det slutar.

Ny dag, fredag! Äntligen helg! Kan man säga så trots att man varit ledig hela veckan?!

I alla fall... Nu sitter jag här och väntar på att Josefin ska komma hit. Jag har precis tagit upp kampen med stumporna igen och jag är helt slut. Flåset kom direkt, det är väl inte riktigt okej, det är nästan att det gör ont i hjärtat av att andas.

Jag har självklart använt min superfina palett idag när jag sminkade mig, det blev lite eldigt idag.
Tog en bild med webcamen på datorn men vet inte vart bilderna hamnar så jag ska leta en stund annars lägger jag upp den sen. Tänkte att det är på tiden att det kommer upp lite fler bilder här på bloggen.

Nu är det som sagt äntligen helg. Det kommer bli en lugn helg för min del. Vi har bestämt att vi ska fixa lite här hemma och åka till lindex annars ska vi inte göra något.
Vad ska ni göra?

Sitter och tittar på lyxfällan och efter det blir det bigbrother. Känns som om programmet har börjat spåra ur lite, alla verkar typ få psykbryt och tre har redan lämnat huset frivilligt. Så de kommer väl få skicka in en massa extra människor för att programmet ska kunna hålla på tiden ut.

Hampus har bestämt att det ska bli torsdagsmys ikväll, vi måste ju fira att det är fredag imorgon.
Haha, man kan helt enkelt komma på saker att fira varje dag... men under en graviditet är det väl lite okej. Grejen är bara den att man ska få bort alla dåliga vanor sen. Jag undrar hur detta ska gå.

Har varit och handlat idag, så nu finns det pålägg till frukosten imorgon. Gott!
Hampus påstår att man måste offra mycket när man bor ihop med någon. Detta säger han för att han ville ha pyttipanna vilket jag inte är så jätteförtjust i. Han fick ju i alla fall korv till kvällsmat vilket inte heller är en favorit.

Nu blir det torsdagsmys!

Just nu på ÖB säljer de ut sina babykläder för 29:-/st
Så jag och Hampus åkte dit för att titta lite, vilket resulterade till tre bobys och ett par byxor.
Känns bra att fylla ut bebisgarderoben lite, i helgen åker vi till lindex för att titta vidare.
Har lite rabattkuponger där samt att de just nu är ta 3 betala för 2 på alla barnkläder där.

Helt plötsligt under kvällsmaten utbrister Hampus: "Jag vill klippa mig, nu".
Självklart ställer jag upp! Man får ju passa på, för ni som känner honom vet att han är som en liten pojk på fem år som inte kan sitta still en hel klippning... vilket han inte kunde denna gången heller men ändå, han satte sig ju för en gångs skull frivilligt.

Idag fick han sitta och leka lite med den lilla maskinen under klippningen vilket har resulterat till lite kala fläckar här och där. Vet inte om det var så smart att ge honom den, men jag tänke ju att en kille som ska fylla 22 kan sitta och hålla i en maskin utan att göra något dumt, men i och för sig så kan han ju inte ens sitta still i 20 minuter så jag vet inte riktigt vad jag tänkte.

Nu är han i alla fall klippt... för andra gången denna månaden.

...som låg i min mage så hade jag fötts idag, exakt på dagen.
Jag föddes den 30 Augusti 1990, i mitten av graviditetsvecka 35.
Ganska läskigt att tänka så.

Jag var 45 cm lång och vägde 2280kg.

Himla skitcykel. Jag som hade bestämt mig för att cykla till vättersnäs!
Självklart så ska cykeln vara sönder och jag märker inte det förrän jag har kommit till KFUM.
Jag kämpade som den höggravida-kvinna jag är för att få upp cykeln ur cykelförådet, tillslut efter många om och men så lyckades jag. Jag satte mig på cykeln och började trampa, kände att det var lite trögt så jag växlade tills det började kännas okej. När jag kommit förbi pizzerian och svängt höger mot vättersnäs så blir det trögt igen och det känns som om cykeln verkligen släpar i marken. Grusigt som det är så hör man verkligen cykeln på flera meters avstånd. Det enda positiva är väl att ljudet av cykeln döljer mitt flås.
Jag kliver av för att titta vad det är för fel. Självklart så är de punktering på bakhjulet, det är till och med så illa att gummit knappt sitter kvar. Suck och stön, jag blev så himla förbannad, varför just nu.
Jag fick lov att släpa cyklen en bit för att ställa den mot en vägg, så nu står den där. Får väl ta och hämta den sen eller nått.

I vilket fall så tog jag mig dit jag skulle och jag gjorde det jag skulle. Efter att ha gått dit, stått och klippt i en dålig ställning så var jag helt slut. Gick några meter och förvärkarna började sätta igång. Kul, tänker jag, det är verkligen inte min dag idag. Försöker ringa Hampus, inget svar. Ringer min bror som säger att han han hämta mig om han får 20 kronor. Haha! Ja, jag fick lov att gå med på den dåliga dealen, höll ju på att dö.
Det gick förbi ett gäng killar och jag säg verkligen framför mig hur de skulle få förlösa mitt barn om jag fortsatte en meter till.

Nu är jag i alla fall hemma och bebisen är kvar i magen. Väntar nu på att Hampus ska komma hem, så vi kan åka och handla och hämta min skitcykel.

Nu äntligen ska jag få lämna lägenheten för några timmar.
Ska iväg och klippa en vän till familjen, hon bor typ fyra busshållplatser härifrån med självklart så ska det vara ett byta på mitten... Så jag tänkte ta mina grejor och cykla dit faktiskt, känns lite smidigare än att åka två hållplatser, byta buss och åka två till.
Får hoppas att jag inte dör på vägen dit, blir ju andfådd av ingenting. Sitter nu och flåsar efter kampen med strumporna, härligt, och nu ska jag snart ge mig in i kampen med skorna.

Ikväll blir det lite handling, hoppas att tanterna är på bätter humör idag.
Hörs ikväll!

Såg att de säljer refectocil fran- och ögonbrynsfärg på eleven.
Det är alltså den färgen som de flesta salonger använder sig av när de färgar bryn och fransar på kunderna.
Har själv både den bruna och den blåsvarta hemma och tycker att de är superbra.
Det är hur bra som helst nu till sommaren så slipper man måla sina fransar varje dag.

40 dagar kvar till bf, det är alltså inte ens en och en halv månad kvar.

Alla jag träffar säger "snart är det dags", men du som har varit gravid vet hur det är de sista veckorna.
PAIN, man sitter bara hemma, alla jobbar så det är ganska ensamt. Inte för att man orkar göra så mycket annat än att sitta hemma heller men ändå. Man väntar liksom inte på att bebisen ska komma nu, men bara för att det inte finns så mycket att göra om dagarna så blir det ändå att man väntar undermedvetet.
Man räknar ner och tycker att fyrtio dagar inte är så mycket men om man ska sitta såhär dag ut och dag in så, tro mig, det kommer kännas som en evighet.
Men fyrtio är bättre än hundra i detta läget, dessa månader har gått fort men det får gärna gå lite fortare nu i slutet.

Längtar ju efter dig!

Klockan är strax efter elva och jag mår riktigt bra idag. Jag är lite seg i kroppen men ändå pigg.
Frågan är vad som händer idag?! Börjar känna mig riktigt rastlös. Jag har redan hunnit titta lite på tv, fixa och göra en blå-sminkning idag. Så, vad ska jag göra resten av dagen.

Nu har jag gått upp, låg kvar i sängen ett bra tag innan jag bestämde mig för att ta mig ur.
Ska snart göra lite frukost och titta lite på tv, ihopp om att det ska visas något bra såhär tidigt en torsdagförmiddag.
Hampus har redan åkt till jobbet och kommer inte hem förrän ikväll, så det blir ensamt här idag med. Ska iväg lite senare vid fyra annars händer det inte så mycket idag. Vet inte ens om jag orkar med så mycket mer heller. Det börjar bli väldigt tungt nu.

Så himla typiskt, när jag står helt inne i matlagningen så hör jag hur dörren öppnas med ett ryck. Självklart är det Hampus som kommer hem 30-45 minuter tidigare än vad jag hade tänkt mig. Det visade sig att han fått sluta tidigare från jobbet och skulle åka hem för att överraska mig. Jag fick lite smått panik, det var ju inte såhär jag hade tänkt mig, så Hampus fick snällt gå in i vardagsrummet och vänta. Dock så låg ju datorn där och det är klart att han skulle gå in på bloggen för att se vad jag skivit idag och därmed fick han ju veta vad jag höll på med.

Maten blev i alla fall lyckad.

Menyn bestod av:
Förrätt - räkcocktail med majonäs/chili-dressing
Varmrätt - Grillad laxfilé med tagliatelle och kall avokadosås
Efterrätt - Mörkchoklad pannacotta med kokos

Nu blir det tv-kväll, det är ju onsdag så kvällen inleds med mästerkockarna.

Hampus kommer hem om ungefär en timme så jag har varit ensam hemma hela dagen, ganska trist.
Men han hade ju sovmorgon, men den märkte jag knappt av för jag somnade när han vaknade eftersom att jag inte sovit något inatt.

Just nu håller jag på att göra iordning lite mat, eller jag tänkte att jag skulle överraska mannen med lite festligare mat ikväll. Det är ju trots allt lill-lördag. Haha! Så trerätters står på menyn idag, kanske låter lite överambitiös men ändå, vill visa all min uppskattning över att han har tagit hand om mig under hela graviditeten, vilket inte har varit så lätt kan jag tänka mig. Vi får ju även passa på och ta all tid som finns över tillvarandra nu, en graviditet sliter rätt mycket och det blir inte heller lugnare när liten har kommit ut.

Det ska bli roligt att se hur han reagerar när han kommer hem, det brukar annars vara så att jag ligger och halvsover när han kommer och till och med har glömt att ta upp maten som han har bett mig. Men nu har jag fixat massa god mat och städat lägenheten.
Vilken duktig fru jag är!

Nej, nu ska jag fortsätta med maten så att jag blir klar i tid.
Hoppas att ni med får en mysig kväll.

Sitter och leker lite med min nya palett jag fick av Hampus igår, så sjukt kul.
Har precis gjort en skuggning med sju olika nyanser/färger, blev riktigt snyggt.
Kan tyvärr inte lägga upp någon bild eftersom att vår kamera inte vill fungera.
Får se om vi får igång den när Hampus har kommit hem.

Jag är i alla fall riktigt nöjd med paletteten och tycker att alla som gillar skuggningar och smink borde skaffa en.
Skuggorna sitter och är bra pigmenterade, rekomenderar att man använder sig av en primer under skuggningen för att få bättre resultat.

Paletten finns att köpa på eleven.se

Detta är paletten jag fick av Hampus igår.
Tänkte att jag snart ska testa den för första gången, skriver lite senare hur jag tyckre att den fungerade :)

Har fått lite problem med mina tänder, men det är vanligt under graviditeten.
Pratade med en tandläkare imorse som sa att jag ska börja skölja munnen med hexadin som är bakteriedödande.
Det nämligen fått irriterat tandkött och såvidare.
Hoppas att det går över och att det verkligen beror på graviditeten. Skulle ju vara surt att behöva gå till tandläkaren och betala flera tusen.

Jag kan inte sova, hur jag än gör så går det inte.
Har varit vaken några timmar nu och känner mig helt slut, vill men det går inte.
När jag lägger mig så börjar jag bara tänka, fundera och oroa mig.
Usch denna natten har verkligen varit en ångestnatt.

Jag verkligen, verkligen, verkligen älskar dig Hampus!
Fattar inte hur någon kan vara så himla fin som du är.
Mannen i mitt liv <3

Vi kom precis hem och satte oss för att äta lite mellanmål, helt plötsligt så går Hampus iväg och kommer tillbaka med ett paket. Jag blev helt förvånad, jag öppnar i alla fall paketet och i ligger makeup-paletten som jag så länge har viljat ha. Har helt seriöst tittat på den i hundra år, till och från, och nu har jag den.

Okej, ni tycker säkert att jag överreagerar men hallå jag har världens finaste man som desutom ska bli pappa till vårt barn... jag har all rätt i världen att sväva på rosa moln och uttrycka min lycka.

Jag verkligen älskar dig!

Godmorgon på er, sovit gott!?

Det har jag, fram tills det att Hampus skulle åka till jobber och katten fick något frispel. Jag fick helt enkelt gå upp och stänga in honom på toaletten en stund och sen när jag väl släppte ut honom så gick han ha la sig i min säng så sov vi någon timme till. Mys! Ibland kan han vara för söt men jag undrar verkligen hur det ska gå. Är inte säker på att det skulle hjälpa att kastrera honom. Men men vi får se.

Jag är fortfarande förkyld vilket är lite jobbigt men det ska nog snart gå över, har precis ätit frukost och ska göra mig iordning för att åka till stan med mamma en sväng.

Ha det så bra så länge :)

6 veckor kvar till beräknad förlossning. Tiden går fort men inte tillräckligt fort.
Jag kan sova bättre på nätterna, det är svårt att veta hur man ska ligga men jag vaknar inte lika mycket längre...
Kan bero på att bebis ligger rätt, Hampus och jag har bytt sida i sängen (kände mig mer trygg efter det, och nej jag ska inte kolla på mer skräck) och så kissar jag inte lika ofta på nätterna längre, men jag brukar vakna men då är jag vaken en timme eller två sen somnar jag igen, helt okej för mig.
Jag har börjat få riktigt ont i ljumskarna men det ser jag bara som positivsmärta, kroppen förbereder sig ju inför förlossningen. Längtar! 

---

Det är inte ovanligt att modern får ont i ryggen eller bäckenet i det här stadiet. Anledningen är att ligamenten och musklerna i korsryggen har mjukats upp av graviditetshormonet relaxin. Även barnets tyngd påverkar bäckenet att vidga sig inför förlossningen. Brösten är nu tyngre och bröstvårtorna blir större.

Ditt barn är omkring 33 cm långt från huvud till stjärt och väger ca 2,6 kg. Barnets centrala nervsystem håller på att mogna, matsmältningsapparaten är nästan färdigbildad och lungorna är vanligtvis helt färdiga. Risken för andningsproblem om barnet föds nu, är mycket mindre jämfört med för några veckor sedan. Nittio procent av alla barn som förds i denna vecka överlever utan några allvarliga men. Nu börjar barnets armar och ben bli knubbiga och fina. Barnet har väldigt lite rörelseutrymme så det fyller ut nästan hela livmodern och tvillingar är ännu mer trångbodda.

//Gravid.se