Blackout
Blev inget bloggande för mig idag, jag har nämligen varit sängliggandes större delen av dagen.
Allt började egentligen med att jag låg och vilade i sängen och skulle vända mig om. Helt plötsligt blev allt svart, kan inte säga hur länge. Det känns som om det var en evighet men ändå som om det bara varade i någon enstaka sekund.
När ljuset,konturerna och färgerna kom tillbaka så hade jag en form av den mest fruktansvärda migrän jag någonsin känt... Det var helt enkelt bara att inta fosterställning för att försöka överleva attacken.
Självklart så ville inte huvudvärken avta så jag fick lov att resa mig upp ur sängen för att hämta mobilen som låg i vardagsrummet, hann inte så långt innan jag fick ändra kurs mot toaletten.
När jag väl funnit mobilen så var det ju "bara" att få tag på Hampus egentligen men självklart så gick inte det. Tur att svärmor jobbar på samma jobb.
Egentligen vet jag inte varför jag fick ett så stort behov av att få tag på mannen men det kändes väldigt obehagligt att ligga här helt ensam och inte förstå vad det var som hänt.
Hampus jobbarkompisar var i alla fall väldigt snälla och lät honom sluta en timme tidigare för att han skulle kunna åka hem och ta hand om sin fru.
När han kom hem fixade han något att äta och dricka till mig, han hade även köpt en bilpåse på vägen hem.
Tänk vad bra jag har som har honom.
Vet inte varför det blev som det blev idag, jag hoppas i alla fall att det bara var en engångsgrej.
Kanske hade jag sovit fördåligt inatt, ätit lite fördåligt idag... vad vet jag, tror inte att det är något av dem alternativen men man vet ju aldrig.
Allt började egentligen med att jag låg och vilade i sängen och skulle vända mig om. Helt plötsligt blev allt svart, kan inte säga hur länge. Det känns som om det var en evighet men ändå som om det bara varade i någon enstaka sekund.
När ljuset,konturerna och färgerna kom tillbaka så hade jag en form av den mest fruktansvärda migrän jag någonsin känt... Det var helt enkelt bara att inta fosterställning för att försöka överleva attacken.
Självklart så ville inte huvudvärken avta så jag fick lov att resa mig upp ur sängen för att hämta mobilen som låg i vardagsrummet, hann inte så långt innan jag fick ändra kurs mot toaletten.
När jag väl funnit mobilen så var det ju "bara" att få tag på Hampus egentligen men självklart så gick inte det. Tur att svärmor jobbar på samma jobb.
Egentligen vet jag inte varför jag fick ett så stort behov av att få tag på mannen men det kändes väldigt obehagligt att ligga här helt ensam och inte förstå vad det var som hänt.
Hampus jobbarkompisar var i alla fall väldigt snälla och lät honom sluta en timme tidigare för att han skulle kunna åka hem och ta hand om sin fru.
När han kom hem fixade han något att äta och dricka till mig, han hade även köpt en bilpåse på vägen hem.
Tänk vad bra jag har som har honom.
Vet inte varför det blev som det blev idag, jag hoppas i alla fall att det bara var en engångsgrej.
Kanske hade jag sovit fördåligt inatt, ätit lite fördåligt idag... vad vet jag, tror inte att det är något av dem alternativen men man vet ju aldrig.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Låter inget vidare alls, nästan lite läskigt faktiskt. Tur att mannen din är en sån klippa .. Hoppas du mår bättre nu i alla fall :) Krya på dig..
Postat av: Malin
usch , låter riktigt obehagligt .. tur att mannen din verkar vara en riktig klippa i alla fall :) Hoppas det är bättre nu ändå .. Krya på dig :D
Trackback