Ni som också har små barn har säkert hört att de nya rekommendationerna för bebisar/barn och mat.
Nu säger dom att man ska amma helt tillsbarnet är ett halvår därefter ska man smyga in lite smakportioner för att sedan äta hela mål med mat och övergå till "riktig" mat. Men även att man börjar med riktig mat så rekommenderar dom att man ska amma tills barnet är två år.

Vad tycker ni om det? Är det "okej" att amma sin tvååring eller blir det äckligt?

I det förra nummret av mamá är det ett repotage om mammor som ammar sina fyraåringar. Är det okej eller inte?
Det var bland annat en mamma som berättade att hennes son kan bli jättearg när han inte får bröstet, då ställer han sig och skricker "jag vill ha tutte". Den mamman satt fortfarande och ammade offentligt med sin pojk. En annan ammade både lillasyster och storasyster. Den tredje mamman fick amma sitt barn precis innan han gick in på dagis och direkt efter vid hämtningen.

Mammorna säger klart och tydligt att de själva har valt att amma så länge och är stolta över det. Den sista mamman säger att det är många som tycker att det är konstigt eftersom att det inte är så vanligt och att de flesta bara ser nackdelar med amningen eftersom att helamningen är rätt jobbig. Men när man bara delammar så är det hur bra som helst.

Vad tycker ni? Hur länge har ni tänkt amma eller när slutade ni amma?

Det kostar inte bara smärta och värk dagarna innan och efter förlossningen. Det räcker inte heller med det som kroppen fick betala utan det ska även kosta pengar att föda barn eller inte för själva barnafödandet utan för nätterna man tillbringar på sjukhuset.

Jag blev helt ställd när det kom hem en faktura från Ryhov på 160 kronor.
Inte för att det är mycket pengar men ska man verkligen behöva betala för sin förlossning?
Man har ju inte dirket något val att stanna hemma utan barnet måste ju ut.

Tycker det är så dåligt, ingen har sagt något om att den som föder ska betala för vården. Varken för tiden innan förlossningen, själva förlossningen eller vården på BB.
Det enda vi har fått höra är att ens partner får betala 80 kronor per natt på BB... och den räkningen fick vi hem bara några dagar efter förlossningen men nu en månad senare kommer det en till för nätterna som jag var där.
Något som är så retligt då är ju att hade jag stannat hemma 1 timme och 44 minuter så hade jag bara behövt betala 80 kronor.

Ne nu släpper vi det men ibland undrar jag verligen varför man betalar skatt när man till och med ska betala när man föder barn. Jag blir bara så trött!

Men jag ska snällt betala även att jag tycker att det är dåligt att vi ska betala något som heter patientavgift. Det var ju knappast att man sov och maten var ju inte ens god, inte heller hade man något annat val än att stanna.

Ja, det är faktiskt sant det dom säger. Det där med att man kommer förstå när man bli äldre eller när man skaffar egna barn.

Kom på mig själv när jag pratade med min kära kusin, att jag började tänka saker som jag inte riktigt har tänkt förut. Eller man har väl tänkt men inte riktigt på det sättet.

Klart att man inte var så glad när man var yngre och ens föräldrar sa si eller så och satte vissa regler som var helt omöjliga att förstå. Visst hade man dagar då man kunde gå upp i taket eller skrika de fulaste orden som kom upp i huvudet. Men nu i efterhand förstår man verkligen. Det finns nog ingen som sätter regler för att de tycker att det är roligt. En förälder eller annan person sätter oftast en regel eftersom att de bryr sig om än och vill ens bästa.
Klart att det var svårt att förstå då varför de sa som de sa och gjorde som de gjorde men nu några år senare när jag har upplevt en del i mitt liv och väntar egna barn så förstår jag mer än väl. Jag kommer säga exakt samma saker till mitt/mina barn som min föräldrar alltid har sagt till mig. För idag är det självklart och man vill egentligen bara tacka dem och be om ursäkt för att man inte alltid lyssnade.

Visst låter det helt sjukt, men det är faktiskt sant, det dom säger.


Kanske inte allt men de mesta!

Btw. Känns ganska hårt att tänka att jag troligtvis också kommer få ett barn, tonåring, ungdom... Kalla det var ni vill som säkerligen också kommer att skrika på mig och säga att jag inte förstår någonting, att jag förstör h*ns liv. Men det är sjukt långt dit så det tänker vi inte på.

Inte konsigt att det är svårt att få jobb som frisör. När det utbildas alldeles för många frisörer varje år.
Tror säkert att jag hade tänkte lite annorlunda innan jag började min utbildning på Svenska frisörskolan om jag viste att närmare 2000 personer som pluggar till frisör blir utan jobb.

http://frisor.se/utbildning/Nyheter.aspx?id=96

 

”Hur långt kan jag resa?” frågade en av örnarna

”Hur långt kan du se?” svarade mäster Örnen.

”Hur högt kan jag flyga?” frågade den unga örnen

”Hur långt kan du sträcka dina vingar?” frågade mästar örnen

”Hur långt kan jag flyga?” fortsatte den unga  örnen

”Hur lång bort är horizonten?”   svarade Mästaren tillbaks

”Hur mycket skall jag drömma?” frågade örnen

”Hur mycket kan du drömma?”   sa den gamle kloke örnen och log

”Hur mycket kan jag uppnå?” fortsatte den unga örnen

”Hur mycket kan du tro?”  ifrågasatte mästar örnen

Frustrerad av skämtet, begärde den unga örnen  att få svar på varför den gamle vise örnen inte svarade på frågorna

”Det gjorde jag” sa mästar örnen

”Ja, men du svarade dem med frågor.” sa den unga örnen

”Jag svarade på dem det bästa jag kunde.” sa mästar örnen

”Men du är ju Mästar Örnen. Det är meningen att du skall kunna allting. Om du inte kan svara på dessa frågor -vem kan det?

”Du.” svarade mästar örnen

”Jag? Hur?”  nu var den unga örnen förvirrad.

 

 

Den unga örnen sa lite förbryllad, ”vad skall jag göra?”

”Titta mot horizonten, bred ut dina vingar och flyg.”

Blir så trött på all viktreklam som visas på tv just nu. Så fort det är reklam så kommer dem, det kan lätt visas ca fem olika reklamer om vikt under samma paus och har man tur så visar dom en av dem två gånger under samma reklam, i fall om man missar budskapet. Och inte nog med det varje reklam är det samma reklamer vilket betyder om man tittar på en film i tv4 en lördagkväll så är det inte ovanligt med sex reklamavbrott. Det blir ju nästan mer viktminskingsreklam än var det blir film.

 

Vi fattar nog att dom vill att vi alla ska ha komplex om vår vikt, inte konstigt att det finns runt om 100 000 människor som har anorexia i bara Sverige. Med all viktreklam som visas lär siffran öka snabbare än någonsin. Till och med jag tänker att det kanske skulle vara bra att gå med i viktvaganza eller dricka massa nutrilett, man får ju faktiskt välja på en massa olika smaker: päron, jordgubb, chocklad och så vidare.

 

Det är klart att man kanske ska tänka på sin vikt om man verkligen har problem men jag tror ändå inte att alla dessa metoder är någon bra ideé. Sen tycker inte jag det spelar någon roll vad ett BMI, som någon har kommit på, säger. Det viktigaste är att vi mår bra.
Och hur bra mår man egentligen om man inte har tid att njuta av livet eftersom att man bara tänker och funderar på hur man ska gå ner i vikt.

 

Det finns ingen anledning att gå ner i vikt om man inte mår jäääättedåligt av sin vikt. För vem gör du det för, våra familjer kommer inte bry sig mer om oss, pojkvännen kommer inte älska oss mer. Fler vänner får vi inte heller och vi kommer inte tjäna mer pengar eller bli kända och framgångsrika. Och lyckliga blir vi absolut inte eftersom när vi har nått vårt mål kommer vi bara leta efter ännu mer "fel".

 

Varför ska vi sträva efter en kropp som leder till näringsbrist, depression, ätstörningar och gud vet vad, när livet ändu inte kommer att bli bättre. Så sluta upp att leta fel och bli förebilder i stället.