Frågan är om inte en graviditet egentligen är en sjukdom eller i alla fall ett handikap?!

Bevisen på att jag faktiskt är höggravid.

- Alla mina kläder sitter obekvämt och känns trånga, till och med mammakläderna.
- Till och med Hampus håller med om att jag inte har något att ta på mig längre.
- Mjukisbyxor är det dagliga plagget.
- Jag blir anddfådd av minsta lilla ansträngning.
- Människor som man träffar tittar först på magen sen på mig.
- Inåtnavel? Vad är det?
- Helt plötsligt vågar främmande människor kommentera och ta på magen.
- Hur mycket jag än sover så är jag fortfarande trött.
- Jag får en ihållande sammandragning när jag behöver kissa.
- Jag vaknar varje gång jag ska vända mig i sängen.
- Och en vändning i sängen tar flera minuter.
- Oavsätt vad så håller jag handen på magen utan att tänka på det.
- Jag blir ofta barfota en heldag för jag orkar inte ta på mig strumporna.
- Och när jag väl tar på mig stumporna intar jag soffläge efter den hårda kampen.
- Hampus måste ibland parkera om bilden på nytt för att jag ska komma ut.
- Jag ser inte längre mina fötter.
- Jag kan inte längre raka mig utan att få ett flertal sår.
- Jag kan inte längre "smita förbi" folk i sidled eftersom att jag är bredare så än framtill.
- Ett marathon för mig är att gå upp för trappan till lägenheten.
- Hampus får hjälpa mig att ta på mig mina skor.
- För att ta sig upp ur sängen/soffan behöver man rulla runt på något konstigt sätt samt något att hålla i.
- Ofta när jag tappar något på golvet låter jag det ligga, processen att plocka upp det är för omständig.
- När jag väl ska plocka upp något, måste jag ställe mig med benen en meter ifrån varann.
- Middagen blir ofta offrad för att jag ska få sova lite mer på dagarna.
- Allt är tungt och jobbigt.
- Jag blir vädligt lätt irriterad.
- Det får bli fem-minuters duschar, jag klarar inte av att stå längre än så.
- Att komma upp ur badkaret efter bad är nästintill omöjligt.
- Oavsätt hur många vi är här hemma så tar jag upp större delen av soffan.
- Det känns som om bebisen försöker trycka ut smlenproppen och gräva sig ut så fort den rör sig.
- Mina anklar har (nästan) fått samma storlek som en överarm.
- Jag kan gå upp två kilo och inte bry mig längre.
- Arg, ledsen, glad. Hurmörsvängingar har blivit min vardag.
- BH-storleken tar sig genom bokstav för bokstav.
- När en grej om dagen för att dagen är fullbokad.
- Jag bränner mig på magen när jag avnäder spisen.
- Magen får ofta en liten smäll av dörrar och köcksskåp.
- Jag sitter ofta kvar i bilden äv att följa med in och handla, det är för mycket besvär att ta sig in och ut.
- Det bästa under dagen är att veta att man snart ska få gå och lägga sig igen.
- Dock så vaknar man flera gånger per natt men ändå.


Får se om listan blir längre, jag har ju trots allt 34 dagar kvar!