Måndagen den 21/2, det är femtio dagar kvar till beräknad förlossning.
Vad jag längtar.

Jag undrar vem det är som gömmer sig där inne i magen :)

Jag som trodde att vi lärt bebisen i magen vad som är bra musik...
Men jag har börjat tvivla, vet inte om jag tycker att det är okej att h*n ligger och dansar i magen till bidragen i melodifestivalen.

Nu ska det väl dansas ännu mer när Eric Saade vann och låten ska spelas igen. Kan man skylla på att det är basen i låten som gör det?

Ja, helt ärligt så börjar jag tycka att det är riktigt jobbigt att sitta hemma... För det är exakt det jag gör, jag sitter här hemma och väntar på att veckorna, dagarna och minuterna ska gå. Jag vet att jag kan sysselsätta mig med något, men vad? Kom igen, vad är roligt att göra dag ut och dag in ensam? Vet du något så får du jättegärna berätta.

Pratade om detta med Hampus igår, som för övrigt verkligen inte alls kan förstå hur man kan tycka det är jobbigt att bara vara hemma varje dag. Han hade lätt bytt plats med mig och suttit hemma, fått pengar av försäkringskassan och inte gjort ett skit rent ut sagt... hans egna ord! Och jag är helt säker på att han inte hade haft något problem med att sitta hemma. Hans sa själv att han är avundsjuk på mig, vilket jag inte kan förstå.

Han sa att han lätt hade kunnat vara gravid i nio månader, för att sen få gå hem en längre period. Haha! Är det ett skämt eller? Skulle jag vilja se!

I vilket fall som helst så blir jag helt galen av att vara hemma och då menar jag verkligen galen.

Vaknade för en stund sen, har ätit lite frukost och nu fixar jag lite här hemma samtidigt som jag/vi lyssnar på Veronica Maggio - Jag kommer. Både jag och bebis diggar. Rörselsena är inte riktigt som förr, nu känner man inte de där tydliga sparkarna utan man känner mer vändningarna och en massa bök. Det börjar som sagt bli trångt där inne för den lille. Mysigt är det i alla fall när man klappar magen och känner en liten fot.

Jag kan nog fortfarande inte riktigt förstå att det ligger en bebis där inne, alltså en liten, liten människa med ögon öron, armar och ben. Det är helt fantastiskt hur häftigt det egentligen är. Jag kommer nog aldrig förstå inte ens när jag håller h*n för första gången. Troligtvis får jag väl värsta chocken när h*n kommer ut.

54 dagar kvar!

Då går vi in i vecka 33, känns sköt att veckorna går.
Jag mår bra är bara väldigt trött, har i alla fall fått gå hem på havandeskapspenning nu så jag har all tid i världen att vila. Dock blir jag väldigt rastlös efter några dagar hemma, så om någon vill hitta på något är jag öppen för förslag :)

---

Är detta ditt första barn, så kanske barnet nu lägger sig tillrätta med huvudet nedåt inför förlossningen. För omföderskor kan det ibland dröja ytterligare några veckor. När barnet väl lagt sig tillrätta så brukar det bli lättare att andas och har du haft magbesvär bör även det lätta nu. Däremot ökar trycket nedåt och symtom som stickande känslor i bäckenet kan uppträda.

Ditt barn är ungefär 30 cm långt från huvud till stjärt och väger ca 2,2 kg. Huden börjar ändra färg från röd till rosa och kroppen fortsätter att lagra underhudsfett. Nu ökar inte mängden fostervatten längre utan ligger kvar på den här nivån fram till födseln. Den här veckan växer hjärnan mycket snabbt och barnets huvud ökar ca 9,5mm. Rörelserna i magen känns nu mer som rullningar än sparkar då det inte finns så mycket svängrum längre. Äntligen slipper du de där hårda träffarna mot revbenen.

Har du märkt att dina aktiviteter påverkar barnets beteende! Barnets aktivitetsnivå påverkas av hur mycket eller på vilka tider du äter, din kroppsställning och ljud från yttervärlden. Försök att ha en avslappnande stund varje dag, där du känner efter hur barnet rör sig. Din barnmorska kan tala om hur ofta du bör känna barnets rörelser. Ungefär sex rörelser per timme kan du förvänta dig, men inte under hela dygnets alla timmar.

//Gravid.se

För några veckor sen så märkte jag att mina händer hade börjat svullna, fick nämligen inte på mig ringarna. Eller jag fick på mig dem men fick inte av mig dem, det slutade med att vi fick stå några minuter över diskbänken med diskmedel och slita. Vi fick i alla fall bort dem tillslut, men fingret var helt blått.

I alla fall... Nu den senaste veckan eller kanske de två senaste veckorna tycker jag att det har svullnat ännu mer, framförallt händer och handleder... Det har till och med börjat göra fruktansvärt ont i handlederna samt i fingrarna.
Undrar verkligen vad detta kan bero på, någon som har eller känner något liknande?

Har försökt läsa lite på internet men hittar inget speciellt givande. Jag vet att man brukar svullna under graviditeten men ska det göra ont? Och det är inte så att det är värre på kvällarna, jag tror till och med att jag kan tycka  att det är värst på morgonen när jag precis har vaknat. Och svullnaden är ungefär likadan alla timmar på dygnet.

Hoppas att det inte blir värre i alla fall. Ska till BM nästa fredag (25/2), får se vad hon säger då.

Ja, precis som rubriken säger så går jag hem idag.
Jag har fått min havandeskapspenning beviljad, ska bara skicka in de sista pappret.
Ska bli så skönt att bara få vilja upp sig inför förlossningen.
Det börjar bli riktigt tung nu för ryggen och jag är extremt trött.
Jag undrar verkligen vart all min energi har tagit vägen, hur mycket man än vilar och sover så är man ändå så sjukt trött.

57 dagar kvar till BF.

Här kommer det en bild på magen och mig :)
Börjar bli riktigt stor.
(bilden är jättedålig men orkade inte ta någon ny)

Det är fest i min mage!
H*n rör sig som bara den och det märks verkligen att det är trångt för den lill* där inne i magen.
Starkare blir bebis för varje dag som går och större med för den delen kanske.

Ibland kan man tro att jag är proff på magdans... kanske var att ta i. De som dansar magdans har nog något mer kontrollerade rörelser.

Idag är det i alla fall 60 dagar kvar till BF.

Det blir ingen föräldraträffa för oss idag.
Vi sa att vi är hemma idag och fixar lite istället eftersom att vi båda behöver det.

Vi skulle ha gått igenom amning och smärtlindring men vi missar ändå inget för nästa gång hos BM ska vi gå igenom exakt samma saker och det är lite lättare att kunna prata, diskutera och förstå när man är hos BM.

Jag är trött, sliten och täppt i näsan. Sover jättedåligt på nätterna. Jag har migrän, mår illa och har foglossning.
Men det är väl såhär det ska vara i slutet av graviditeten... Har hört att jag inte kommer kunna sova nu de närmaste 20 åren. Vi får allt se hur det blir med den saken.
Förvärkarna är inget att leka med, kan inte förstå hur det ska gå till. Kommer h*n verkligen att komma ut. Jag hoppas att förlossningen ska gå bra och att bebisen mår som den ska. Den ligger i alla fall fortfarande rätt, med huvudet ner. Ju närmre vi kommer ju fler bli tankarna kring hur det kommer bli, vem det är som ligger i magen och så vidare. Kan säga att jag börjar bli lite nervös men jag är sjukt taggad. Jag är taggad på förlossningen och önskar att det inte vore så lång tid kvar som två månader.

---

Din barnmorska gör vid varje undersökning en bedömning av barnets tillväxttakt och lyssnar på dess hjärta. På vissa håll görs en ultraljudsundersökning den här veckan. Du ökar nu i vikt, snabbare än i något annat skede av graviditeten. Kanske förvånas du över hur stor din mage kan bli. Snart har livmodern intagit det högsta läget som den kommer att ha, ungefär 12cm ovanför din navel.

Barnet är nu ca 29 cm från huvud till stjärt och väger omkring 2 kg. Skulle det födas nu kan det klara sig i kuvös. Kuvös behövs bland annat för att underhudsfettet ännu inte är utvecklat. Nu fungerar barnets fem sinnen och hon eller han kan också vrida på huvudet. Alla inre organ fortsätter att mogna, tånaglarna är färdiga och huvudhåret fortsätter att växa. Barnet sover ca 90-95% av tiden - men under de vakna perioderna tränar den på att öppna och stänga sina ögon. Andningslektioner pågår hela tiden för att stärka lungorna och få dem att mogna. Relativt ny forskning visar att andningsövningarna även stimulerar lungorna att tillverka ett ytaktivt medel, som behövs för att lungorna skall utvecklas på rätt sätt.

//Gravid.se

Visst låter det som en härligt kombination.
Ligger i soffan och försöker slappna av, huvudet värker och det känns som om mina ben håller på att lossna ifrån mina höfter. Usch, foglossning är något som jag inte ens önskar min värsta fiende.
Jag har hört att om man lider av foglossning så kommer det att gå lättare under förlossningen... Någon som vet om detta påstående stämmer? I så fall finns det i alla fall något positivt med foglossningen.

Det jobbigaste med foglossningen är att jag nuförtiden får ont av minsta lilla rörelse eller ansträngning. Det räcker om jag gått en liten bit, stått någon minut eller bara har suttit på samma sätt förlänge.
Jag försöker med allt känns det som i alla fall. Jag reser mig med benen ihop, jag har en kudde mellan mina knän. Vad mer kan man göra för att det inte ska göra så fruktansvärt ont? Tips någon?!

Nu ska jag ta och vila i hopp om att det ska gå över, i alla fall migränen.

I flera dagar har jag vaknat mitt i natten av att jag har drömt en konstig dröm. Detta kan hända flera gånger per natt. Jag minns alltid drömmen och tro mig de är verkligen superkonstiga.
Det är som om jag vaknar och har panik, jag kallsvettas och är helt genomblöt. Sjukt jobbigt!
Hoppas att det går över snart, annars så är det bara 63 dagar kvar till BF och då försvinner det nog.

Liten hickar för fullt där inne i magen. Det är otroligt häftigt att känna och se hela magen hoppa till ibland.
Tycker att vår lilla plupp hickar en massa, säkert minst två gånger om dagen.

Det märks att det börjar bli trångt för den lill*, rörelserna känns på ett annat sätt än förr.
Man kan verkligen se och känna vart h*n ligger.

Tycker fortfarande att det är svårt att förstå att det liggen en liten bebis där.
Jag undrar hur h*n kommer se ut och om det är en kille eller tjej.

Tankarna är många och längtan är otroligt stor.

64 dagar kvar till BF!

Jag som trodde att jag skulle komma undan. Men nu har den första bristningen kommit fram på magen.
Har tidigare haft några få och små på höften men det är inget som jag har stört mig på. Men nu är jag insåg att de ska dyka upp på magen också blev jag inte jätteglad.
Får se hur många jag hinner få de sista veckorna nu.
Det är ändå sjukt häftigt hur elastisk huden är!

Någon med erfarenhet, försvinner de efter graviditeten?

Woho! Vecka 31, det går framåt. Men ännu är det ganska många veckor kvar. Men tänker att tiden kommer att gå fort. Jag mår bra, är bara trött konstant. Skönt att man har tid att sova och vila nu då och att man har världens bästa man som tar hand om mig och hemmet.
Bebisen har lagt sig rätt. REDAN? Många säger att det är tidigt?!
Undra om liten kommer att komma lite tidigare än beräknat?! Man kan ju hoppas... Jag är taggad på förlossningen men känner ändå att det gärna får sätta gång då jag inte är med på det, vill helst inte sitta här och vänta dag ut och dag in.

---

Kanske börjar du bli något glömsk. Ju närmare förlossningen du kommer, desto mer vänder du din uppmärksamhet mot ditt ofödda barn. Naveln sträcks ut mer och mer, eventuellt börjar den puta ut. Efter förlossningen återfår den sitt normala utseende. Det kan vara bra att veta: Hur andfådd du än känner dig får barnet tillräckligt med syre.

Barnet är ca 28 cm långt från huvud till stjärt och vikten ungefär 1,8 kg. Generellt har barnets kropp vuxit klart, men det behöver fortfarande gå upp i vikt. Hjärnan lägger in en högre växel nu i slutet, för att hinna växa färdigt. Lungorna är det organ som blir färdigt sist. Barnets ögonfärg bestäms ungefär vid den här tiden, men det kommer inte att visa sig förrän sex till nio månader efter födseln. För att pigmenten i ögonen skall färdigbildas behövs det nämligen ljus. Vithyade barn föds i regel med mörkblå ögon och det kan dröja månader innan den verkliga färgen visar sig. De flesta mörkhyade barn föds med bruna eller mörkgrå ögon, som sedan blir mörkare bruna eller svarta under första året. Men just nu förbereds ögonen för livet efter födseln. Ögonlocken är ofta öppna när barnet är aktivt och pupillerna i ögonen vidgas och krymper när det rödaktiga ljuset skiftas och filtreras genom livmoderväggen. Barnet stänger ögonlocken när det är passivt och sover.

//Gravid.se

Då har man kommit hem från den andra föräldraträffen, var verkligen inte super taggad när vi åkte speciellt inte när man fick slänga i sig maten för att hinna i tid och när man väl kom fram så var man först på plats ändå.
Vi var inte alls många idag, det var vi och ett par till samt två av de som håller i gruppen.

Idag pratade och tittade vi på en film om förlossning. Trodde verkligen att jag skulle bli avskräckt efter filmen men jag blev så sjukt taggad... Kan inte förklara varför men jag är så taggad, vi får hoppas att det håller i sig och att det inte vänder och blir till rädsla.

Vet inte riktigt vad jag ska skriva mer... Det är fyra gånger kvar, tror jag om jag inte minns fel. Känner mig inte så sugen på att gå på fler träffar. Känns som om det som de säger där vet man redan om inte annat kan man ta reda på det själv på internet. Men det är ändå mysigt att komma ut och höra deras erfarenheter. Som sagt, jag ska väl stå ut fyra onsdagar till.

Nästa gång ska vi prata om smärtlindring och amning. Ska försöka peppa en vecka nu så att jag tycker det ska bli kul att gå dit. Kan ju kanske vara bra att höra vad de har att säga.

Vad hade ni för smärtlindning?

1 februari och det är 70 dagar kvar till BF.
Jag verkligen längtar till den stora dagen.
Egentligen ska man nog inte räkna ner, tiden går så mycket långsammare då.

När vi var på ullared så köpte vi en våg, bara för att.
Packade upp den idag för att testa. Fick ju inte väga mig hos bm sist.
Jag var helt säker på att jag visste vad den skulle visa men till min stora förvåning hade jag så fel.
Och ja den funkar och visar rätt. Jag har knappt gått upp 10kg sen start, tycker jag känns lagom.
Går in i vecka 31 på onsdag så jag har ju några veckor kvar, så vi får se vart de slutar.
Hur mycket gick nu upp under graviditeten och hade/har ni problem att bli av med alla graviditetskilon efter förlossningen?

Har jätteont i ryggen idag, tycker att det börjar bli lite väl jobbigt nu med alla dessa graviditetsbesvär.
Längtar tills vår lilla plupp är ute och man kan återgå till sitt vanliga jag.
Nio månader är en väldigt lång tid när besvären avlöser varandra... Till en början var det illamående och trötthet sen gick det över till migrän. Efter det hade jag faktiskt någon vecka där jag kände mig riktigt bra men det gick fort över till foglossning, ryggont och trötthet. Inte nog med det så har förvärkarna börjat smyga sig på... Visst blir man glad av att man har 71 dagar kvar. Det kommer att gå fort men när man inte mår så bra och det troligtvis kommer bli värre så känns det som en evighet.

Men det finns väldigt mycket glädje också.
Det finns inget bättre än att känna hur h*n rör sig i magen, få lite respons när man pratar med och klappar på  magen. Och så vidare.

Hittade en mysigt sida med 50 orsaker at vara glad för att man är gravid... Man blir helt lycklig i hela kroppen av att läsa den. http://se.babycenter.com/pregnancy/antenatalhealth/50reasonstobeglad/