Vaknade för en stund sen, har ätit lite frukost och nu fixar jag lite här hemma samtidigt som jag/vi lyssnar på Veronica Maggio - Jag kommer. Både jag och bebis diggar. Rörselsena är inte riktigt som förr, nu känner man inte de där tydliga sparkarna utan man känner mer vändningarna och en massa bök. Det börjar som sagt bli trångt där inne för den lille. Mysigt är det i alla fall när man klappar magen och känner en liten fot.

Jag kan nog fortfarande inte riktigt förstå att det ligger en bebis där inne, alltså en liten, liten människa med ögon öron, armar och ben. Det är helt fantastiskt hur häftigt det egentligen är. Jag kommer nog aldrig förstå inte ens när jag håller h*n för första gången. Troligtvis får jag väl värsta chocken när h*n kommer ut.

54 dagar kvar!