Mindre än en vecka kvar till bf och jag kände att det var okej att bädda i spjälsängen.
Ser så himla mysigt ut och jag har svårt att förstå att det snart ska ligga en liten bebis där i och inte vilken bebis som helst utan vår bebis.

Idag har det inte blivit så mycket gjort ifrån min sida, helt slut efter gårdagens städning men nu är det i alla fall fint och iordning för att liten ska komma men som det känns just nu kommer vi behöva städa minst en gång till innan det är dags för förlossning. Men vi får se :)

Sista graviditetsveckan (om vi inte går över tiden). Snart har jag varit gravid i 40 hela veckor vilket känns helt sjukt, inte så långtid egentligen, beroende på vad man jämför med, men det känns som om jag inte varit annat än gravid i mitt liv just nu.

Finns väl egentligen inte så mycket mer att skriva om denna veckan.
Jag mår bra, är bara trött och sliten men det är ju förståeligt. Samandragningarna/förvärkarna sitter fortfarande kvar och jag väntar på att det ska hända något riktigt ordentligt men jag kan också nöja mig med något litet bara jag förstår att det verkligen är på gång på riktigt.

Kommer senare under dagen lägga ut en bild på magen och mig, har fått en del förfrågningar och en sista magbild och det kommer, jag lovar.

---

Nu är du inne i den vecka då du förväntas föda, men i själva verket är det bara ca 5 procent av alla barn som föds på den beräknade nedkomstdagen. Du får räkna med plus/minus två veckor och de flesta föder efter det beräknade datumet. Om du går in i vecka 41, fortsätter du dina kontroller hos MVC som vanligt och i vecka 42 görs en extra kontroll på sjukhus med ultraljud för att kontrollera att både mor och barn mår bra. Ibland kan det behövas hjälp med att sätta igång förlossningen, då sköts det på förlossningen/BB. Din kropp är förberedd med en uppmjukad och delvis öppnad livmoderhals och snart kommer barnet att vara i dina armar.

Ditt barn är nu ca 38 cm långt från huvud till stjärt och ungefär 50 cm från topp till tå. Det är nu redo att lämna sin trygga tillvaro i livmodern och börja sitt nya liv utanför. Det kommer att behöva all din kärlek och omvårdnad. Barnet är utrustat med över sjuttio olika reflexer, nästan allt fosterfett är borta och 15 procent av kroppen består av fett. Moderkakan lossnar från livmoderväggen vid födseln och navelsträngen slutar fungera samtidigt som barnet tar sina första andetag. När dessa första andetag tas, utlöser det vissa förändringar i hjärta och artärer som gör att blod leds till lungorna. Dina graviditetshormoner kan påverka det nyfödda barnet. Både pojkar och flickor kan ha svullna bröstvårtor och det kan till och med innehålla små mängder mjölk. Även könsorganen kan vara påverkade - blygdläpparna hos flickor och pungen hos pojkar kan vara förstorade. Det är normala avvikelser och försvinner efter ett kort tag. Det lilla barnet har vid födseln inte mindre än 300 ben i kroppen, medan vuxna har 206. Det beror på att vissa ben växer samman när barnet blir större.

//Gravid.se

Sju dagar, det är alltså bara en vecka kvar tills det beräknade datumet. Sen vet jag att man kan gå över tiden men känslan både jag och Hampus fick hos barnmorskan var att hon trodde att det var dags snart.

För jag frågade om ryggen det var tydligen tecken på att bebis förbereder sig för utgång, bebis hjärtljud skifade väldigt mycket, vilket barnmorskan tyckte var jättebra, och huvudet var bara lite ruckbart.
Och när hon sa att huvudet var lite ruckbart suckade jag, jag hade ju fått för mig att huvudet var tvunget att vara fixerad när det var dags men tydligen så hade jag fel.
Hon sa att det inte spelar något roll om bebisens huvud är fixerad eller ruckbar, h*n kan lika gärna komma idag, imorgon och om en vecka. Då tittade jag på henne och sa: Ja, eller om tre veckor. Och när jag sa det så tittade hon bara på oss med en menande blick och det kändes verkligen som om liten kommer komma runt bf. Men vi får se!

Idag har det varit en såndär liten konstig dag, ryggen värker fortfarande och igår hade jag så ont att det fick bli alvedon och vetekudde, inte för att det hjälpte så mycket men lite i alla fall.

Känner mig förvånansvärt pigg idag, energin ligger på topp och jag har fått någon knäpp idé att jag vill göra allt klart och städa hela lägenheten inifrån och ut. Lite jobbigt är det då att man klarar allt psykiskt men fysiskt hänger kroppen inte med... som när jag skulle vika alla kläder och fixa så fick jag sätta mig var och varannan minut för att kippa efter luft.

Ne, nu ska jag fortsätta. Hampus kommer hem om fyra timmar så jag borde har hunnit en del fram tills dess och är jag inte klar då så är han nog så snäll att han hjälper mig med resten :)

Såg ni en "unge i minuten" igår?

Självklart tittade jag och Hampus, hoppas det var sista gången innan bebis kommer men vi får se.
I alla fall, vi satt och pratade om förlossningen samtidigt som vi var helt inne i programmet, kommer inte ihåg exakt vad vi sa men helt plötsligt så ryser Hampus till och säger "usch vad äckligt, blod" när barnmorskan sätter in droppnålen i Frejas hand.
Alltså vi snackar pyttelite blod och han höll på att dö.

Hur ska det då gå under förlossningen om han knappt inte klarar av att se lite blod på tv:n?

Det kommer säkert bli så att han svimmar, slår huvudet i sängkanten... Alla barnmorskor och andra människor som finns i rummet koncentrerar sig i att få liv i Hampus och där ligger jag och typ dör av smärta helt ensam.

Ne, nu ska vi inte vara såna. Det kommer att gå hur bra som helst.

Det är många som frågar om jag är nervös just nu. Helt ärligt så känner jag mig laddad inför vad som ska hända, jag kanske inte är så taggad på att få känna av den värsta smärtan som finns men just den känslan när det är klart och vi får träffa denna underbara lilla individ som har legat i min mage i nio månader. En liten person som är hälften mig och hälften Hampus, kan det bli bättre?

Det jobbigaste med förlossningen som jag tycker nu innan är att jag inte vet vad som ska hända, när det händer, hur det känns... Jag har liksom ingen kontroll överhuvudtaget och i vanliga fall brukar jag bara den som har kontroll över allt. Men jag vet att det kommer gå bra i alla fall, kvinnor har som sagt fött barn i alla tider med eller utan bedövning och barnmorskor, då ska väl lilla jag med klara av det!

Längtan efter liten växer varje dag som går just nu och det enda som egentligen spelar roll är att h*n mår bra.

Vart tog dagen vägen egentligen?
Jag som bara skulle sova en liten stund på morgonen efter besöket hos barnmorskan råkade visst sova bort hela dagen. Ändå så minns jag att jag låg i sängen för inte alls länge sen, trodde jag, och tänkte på att jag skulle städa lägenheten och rensa ur garderoben... Blev väl trött av bara tanken och somnade antar jag.

Ikväll blir det varma mackor och "en unge i minuten". Så får jag fixa lite här hemma imorgon, vill ju att det ska vara någorlunda fint när liten kommer hem för första gången.

Åtta dagar kvar, får se om vi hinner räkna ner klart, om det blir plus dagar eller om vi helt enkelt prickar in bf-dagen.

Sista besöket hos barnmorskan?!
Ja, kanske man kan ju i alla falla hoppas.

Finns väl egentligen inte så mycket att skiva om dagens besök hos barnmoskan. Allt såg bra ut och vi följer kurvan som vi gjort genom hela graviditeten.

Jag frågade henne om värken i ryggen, den som jag känt nu hela helgen. Hon svarade att det troligtvis är för att bebis gör sig redo och att det snart kan vara dags. Håller tummarna för att hon har rätt.

Bebis har i alla fall lagt sig väldigt långt ner i magen och dess hjärtljud skiftade väldigt, vilket bm sa var väldigt bra. "Exakt så vill man att det ska låta", själv tyckte jag det var lite knepigt när det var uppe i 155 och sen helt plötsligt gick ner till 115... Kanske tecken på att förlossningen snart sätter igång?!

När vi sen skulle gå därifrån sa hon: "Då får vi se om vi ses nästa vecka annars får ni lycka till så ses vi på efterkontrollen".

Det finns hopp om att denna graviditeten närmar sig sitt slut.

Nu har jag i stort sätt haft ont i ryggen hela dagen samt gårdagen med.
Igår var det mer till och från, idag känns det som om det aldrig släpper.
Någon som varit med om något liknande?
Och jag har ju inte anstärngt ryggen på något sätt, utan idag har jag bara legat i soffan eller sängen... inte så påfrestande om man säger så.

Man kan ju hoppas på att det närmar sig förlossningen. Ska till BM imorgon, sista gången innan förlossningen om jag får bestämma... har en tid den 11 april med som jag skulle kunna gå med att gå på men därefter vill jag gärna ha träffat pluppen i magen.

Bristningar?!
Hade inga till en början (bara några få på höfterna) men för några dagar sen så sa det bara pang och de började ploppa upp en efter en.
Inte för att de är starkt röda och synliga utan de är så där lagom rosa men jag tänker att de kommer synas mer sen när magen åker ihop något.

Kommer inte bebisen ut snart kommer jag väl hela jag se ut som en polkagris.

Och jag har ändå smörjt in magen dagligen med alla dess krämer pch oljor men det hjälper ju verkligen inte. Förhoppningsvis så kommer de läka rätt snabbt efter graviditeten då de inte är jätteröda just nu men man vet ju inte, har ju inte någon värst bra erfarenhet av dessa ränder.

Jag tänker att det ändå är värt att vara lite sådär randig med tanke på vad som väntar, men nu när man är supertrött på denna graviditet så känns det lite jobbigt. Längtar efter bebis som bara den nu! 

Jag får väl fortsätta smörja med oljorna och hoppas att liten tittar ut snart :)
9 dagar kvar till bf!

Det gick visst inte att sova denna natten heller, så det får väl bli sömn senare på dagen istället. Det viktigaste är väl egentligen att jag får någon sömn överhuvudtaget, har hört att man ska passa på innan bebis kommer och framförallt att det är bra att vara utvilad tills förlossningen sätter igång.

Blir lite avundsjuk när mannen ligger och sover så gott, som det ser ut som han gör ifrån min sida av sängen. Till och med katten ligger och sover för ovanlighetens skull, det måste ju vara något som inte stämmer.

Egentligen är jag supertrött men det går bara inte att somna och även att jag är supertrött så är jag så sjukt pigg... svårt att förklara det där, jag är väl knäpp eller nått.
Det jobbigaste är väl att egentligen den molande värken i mage och rygg, just nu hoppas jag mer än någonsin att jag slipper gå över tiden. Det hade varit väldigt snällt om bebis ville komma på bf eller kanske den 6 april då vi varit tillsammans i tre år jag och Hampus. Vi får väl se!

Nu ska jag försöka hitta på något så att jag snart kan gå och lägga mig! Risken är väl att mannen hinner gå upp innan jag kommer till sängs.

Är det nu nedräkningen börjar på riktigt?

Tio dagar kvar till beräknad förlossning och jag kan inte känna mig mer taggad än vad jag gör just nu.
Är bara något trött på att ha sådär halvont hela tiden, ge mig något riktigt att bita i.

Om jag skulle få bestämma så kommer pluppen veckan som kommer, men tyvärr så är jag det inte jag som bestämmer när det är dags. Kanske väntar h*n till den 17:de då den blivande morfar´n kommer hem från Sydafrika?!

Idag är i alla fall en såndär dag då värken i ryggen inte vill ge sig så jag hoppas väl att det är ett tecken på att det kan vara på "G", men om det ska vara min vanliga tur så släpper smärtan lagom till kvällen. Man kan ju i alla fall hoppas på att det leder oss närmre förlossningen så att vi slipper gå över tiden allt förmycket.

Tänkte att det skulle vara bra om vi provade att sätta in bilbarnstolen i bilen innan det väl sätter igång, så det är väl det jag ska göra nu :)

Kände att jag var tvungen att skriva ett litet inlägg såhär på kvällskvisten.

Malin har nämligen fått en jättefin pojk och jag kan inte annat än att känna lycka, blir så himla sugen på min lilla knodd när jag ser bliderna på hennes Albin.
Blir verkligen helt till mig! Gravidhormonerna flödar och självklart fälls det en liten tår som det nuförtiden alltid gör när det handlar om bebisar och dylikt.

Ne nu vill jag också åka in till förlossningen, hoppas jag slipper vänta allt för länge.
11 dagar kvar till bf.


Grattis Malin och Mattias till en jättefin liten kille!
Kul att vi båda får aprilbebis.

Kom precis på att det faktiskst är april.
Kul att jag satt och skrev förra inlägget utan att tanken slog mig: Det är april.

Denna månaden ska vår lilla skatt få se världen för fösta gången, jag ska bli mamma denna månaden, vi ska bli föräldrar (när som helst egentligen) och tiden har egentligen gått rätt fort när man tänker efter. Det är bara nu i slutet, de sista dagarna som känns långa. 11 dagar kvar!

Minns det som igår när vi plussade och inte riktigt trodde det var sant, första veckorna när bara jag och Hampus viste det, första gången man berättade den fantastiska nyheten för någon, ínskrivningen hos barnmorskan, ultraljudet, första sparkarna... Kan bara säga att det är helt fantastiskt!

När jag ligger här och tänker är det svårt att låta bli att fälla en tår, jag är lycklig!
Jag har världens bästa man och nu ska vi snart få träffa vårt första barn, om mindre än en månad är h*n här.
Jag längtar så otroligt mycket, känslan går inte att beskriva men det är definitivt det bästa jag någonsin känt och något jag hoppas att alla får chansen att uppleva.


Nu kan liten i stort sätt komma när som helst men det blir i alla fall en aprilbebis det är en sak som är säker!

På senare dar har vår katt faktiskt varit väldigt mysig.

Hade besök igår av bland annat en bebis, jag var helt bombsäker på att katten skulle gå till attack mot detta lilla oskyldiga flickebarn men han lekte lite utan klor och nosade bara, han var inte ens intresserad av snöret som hängde ifrån nappen som satt i munnen.
Vi har ju varit lite oroliga för hur det ska bli med katten och bebisen men det ser ju lovande ut, klart att det blir skillnad när det kommer vara vårt egna barn men vi hoppas i alla fall på det bästa.

Idag har han inte varit så värst mysig, för att återgå till ämnet.
Han har springit runt och "skrikit" och varit allmänt jobbig.
Det hela slutade med att han nu på kvällen, spydde tre gånger sammanlagt. Det var Hampus som upptäckte det alla tre gånger varav han blev väldigt äcklad och tittade på mig, mumlade och avslutade en mening med "det är din katt!".

Hur ska jag tolka detta?

Oavsättvad så fick han snällt böja sig ner för att torka upp det själv. Jag som knappt inte ens får på mig skorna själv eller kan resa mig upp ur soffan på ett bra och smidigt sätt kan väl knappast ställa mig på alla fyra för att torka upp hårbollar?!

Blev en heldag med mamma igår och halvdag idag, skönt att komma ut lite även att det är svårt att gå så känns det ändå skönt att få en anledning att gå upp samt så går tiden lite fortare när man sysselsätter sig lite på dagarna.

Igår var det riktigt fint väder så vi satt hos grannen på deras uteterass, solen sken och det blev riktigt varm och skönt att sitta där någon timme eller två eftersom att vi satt i lä.

Grannen som har bott i libanon en del av sitt liv, bland annat under sina graviditeter, berättade att man där blir behandlad som en riktigt prinsessa under alla nio månaders väntan. Lät riktigt lyxigt må ni tro.
När det sen börjar närma sig förlossningsdagen så förbereder de henne genom att ge henne fotvård och smycka hennes fötter.

Så igår fick de för sig att de skulle ge mig fotbad, fila mina fötter och måla mina tånaglar.
Och som den typiska svensk man faktiskt är så känner man kanske inte riktigt för att lägga upp sina något svullna gravidfötter i någons knä samt flasha de stubbiga anklarna som numera nästintill är lika tjocka som överarmen.
Men här hade man ingen talan, av med stumpor och rulla upp byxorna, jag ska väl i och för sig vara glad att byxorna rullades upp och inte ner.

Det badades fotbad och filades, mycket skönt. Sen var det dags för nagelmålning. Dottern i familjen visade sin samling av nagellack som till större delen bestod av rosa toner, som det mesta kanske gör i en åtta-årings värld. Så nu är mina naglar målade i rosa ton som skiftar mot det lila.

"Nu får du ligga och titta på dina fötter under förlossningen för att tänka på annat".
Ja, vi får väl se om det kan hjälpa än att avleda smärtan!

Nu är i alla fall fötterna fixade så bebisen kan få komma ut nu. Eller?

Tack för era kommentarer och erat stöd. Det är inte långt kvar nu och jag ska klara av den sista tiden också. Ska till barnmorskan på måndag, hoppas då att jag kan få något tips på vad jag skulle kunna göra för att underlätta graviditeten den sista tiden. Hade varit gött med en hinnsvepning om det fungerade och satte fart på det hela... Återstår att se hur det blir på måndag, hoppas att hon i alla fall förstår.

...ta mig upp ur sängen imorse.

Det gör så fruktansvärt ont i mina ljumskar och trycket neråt vill inte ens låta mig vila en sekund.
Att ta sig till toaletten i natt har varit nästintill omöjligt och jag har vaknat varje gång jag ska vända mig av smärtan ifrån ljumskarna. Är det normalt eller?

Det är 12 dagar kvar, vi närmar oss slutstationen, men det skulle lika gärna kunna vara 26 dagar om jag går över tiden, vilket jag för allt i världen inte hoppas på att jag gör eftersom att jag just nu mår som jag gör. Det känns i alla fall bra att veta att det inte är längre än 26 dagar innan första mötet. Vad är liksom 26 dagar av ett helt liv?!

Jag börjar nu förstå vad Mari menar med att hon hellre går igenom en förlossning igen än en graviditet... Okej, jag har inte gått igenom en förlossning än men det känns ändå som om jag redan kan säga så men man ska väl inte säga förmycket... än.

Jag ska väl ta och göra som Malin nu: njuta av varje dag, det kan ju lika gärna vara sista dagen jag får sova på morgonen, sista frukosten i lugn och ro. Eller kanske sista kvällen jag och Hampus är helt ensama innan bebisen kommer.

I vilket fall som helt så längtar jag till denna långa 9 månaders väntan är över!

Det känns otroligt jobbigt just nu, men det är 13 dagar kvar till BF... Så länge ska jag väl stå ut, eller?!
Trycker neråt fortsätter och värken i ljumskarna verkar vara där för att stanna också men det är väl bara bra, då kanske det kan hända något snart... Börjar känna att det är riktigt jobbigt att gå hemma.

---

Du kan känna dig tung och trött och ha kraftiga förvärkar. Livmoderhalsen mognar för förlossningen. Livmodern tar nu upp all plats i bäckenet och en stor del av buken. Den trycker mot bröstkorgen, och det kan hända att du känner dig riktigt besvärad av graviditeten nu. Har du blivit rödflammig i ansiktet, så beror det på att hjärtat och blodomloppet arbetar hårdare än någonsin med. Förmodligen börjar din vikt plana ut och vissa kvinnor går till och med ned i vikt den sista veckan före förlossningen. Oroar du dig för något! - Vad som helst, så ta upp saken när du är på kontroll hos din barnmorska.

Barnet väger nu ca 3,5 kg och är omkring 37 cm långt från huvud till stjärt. Fostervätskan förnyas var tredje timme och det mesta av lanugohåret har fallit av när födseln nu är nära. Barnet sväljer hårstråna tillsammans med andra utsöndringar och allt hamnar i matsmältningsapparaten. Det kommer ut som barnbeck vid första tarmtömningen. I lungorna ökar produktionen av ytaktivt medel ytterligare, samt lungmognaden. Navelsträngen är omkring 51cm lång och är ungefär lika lång som ditt barn från topp till tå. Nu kan det vara svårt att märka barnets alla rörelser.

//Gravid.se

Fjorton dagar kvar, alltså två veckor.
Jag hoppas att bebisen håller sig inom tidsramen, men vi får väl se.

Trycket neråt fortsätter och sammandragningarna är kvar, önskar att det kunde sätta igång på riktigt nu istället så att jag kan ringa hem mannen och åka in till förlossningen. Det är väl inte förmycket begärt ?

15 Dagar kvar till BF och idag har jag känt ett ständigt tryck neråt, yes kanske är det något pågång... man kan ju alltid hoppas i alla fall.

Förövrigt mår jag bra, extremt trött bara därav den dåliga uppdateringen.
Kände dock nu att det var dags att skriva ett litet inlägg för att inte någon ska tro att vi fått åka in till förlossningen.
Det börjar ju faktiskt närma sig nu och h*n kan ju i stort sätt komma när som helst.

Ikväll blir det "en unge i minuten", tårar och världens godaste köttfärsås som hampus har utlovat :)

"Kan du inte bara börja få värkar nu?"
Vad ska jag svara på det?

Vi sitter i soffan och har söndagsmys helt plötsligt bryter Hampus tystnaden genom att säga sin önskan.
Jag tittar lite frågande på honom och får snabbt förklaringen att han är sjukt taggad på förlossningen nu.

Tråkigt är väl då att jag inte kan göra något åt saken.
Vi får hoppas på att bebis hörde honom så att vi slipper vänta allt för länge i alla fall.