Sju dagar, det är alltså bara en vecka kvar tills det beräknade datumet. Sen vet jag att man kan gå över tiden men känslan både jag och Hampus fick hos barnmorskan var att hon trodde att det var dags snart.

För jag frågade om ryggen det var tydligen tecken på att bebis förbereder sig för utgång, bebis hjärtljud skifade väldigt mycket, vilket barnmorskan tyckte var jättebra, och huvudet var bara lite ruckbart.
Och när hon sa att huvudet var lite ruckbart suckade jag, jag hade ju fått för mig att huvudet var tvunget att vara fixerad när det var dags men tydligen så hade jag fel.
Hon sa att det inte spelar något roll om bebisens huvud är fixerad eller ruckbar, h*n kan lika gärna komma idag, imorgon och om en vecka. Då tittade jag på henne och sa: Ja, eller om tre veckor. Och när jag sa det så tittade hon bara på oss med en menande blick och det kändes verkligen som om liten kommer komma runt bf. Men vi får se!

Idag har det varit en såndär liten konstig dag, ryggen värker fortfarande och igår hade jag så ont att det fick bli alvedon och vetekudde, inte för att det hjälpte så mycket men lite i alla fall.

Känner mig förvånansvärt pigg idag, energin ligger på topp och jag har fått någon knäpp idé att jag vill göra allt klart och städa hela lägenheten inifrån och ut. Lite jobbigt är det då att man klarar allt psykiskt men fysiskt hänger kroppen inte med... som när jag skulle vika alla kläder och fixa så fick jag sätta mig var och varannan minut för att kippa efter luft.

Ne, nu ska jag fortsätta. Hampus kommer hem om fyra timmar så jag borde har hunnit en del fram tills dess och är jag inte klar då så är han nog så snäll att han hjälper mig med resten :)