Fick en kommentar ifrån Jonna som tyckte jag skulle skriva om hur jag fick veta att jag var gravid. Hon ville också att jag skulle skriva om när och hur vi berättade det för våra föräldrar så det tänkte jag göra här. Först vill jag bara säga att det är sjukt kul när ni kommenterar och säger vad det är ni vill att jag ska skriva om.

Har tidigare gjort ett inlägg om när vi fick veta att jag var gravid här -> Tillbakablick 11/8-2010

Så här gick det alltså till när och hur vi berättade det för våra föräldrar att de skulle blir farmor/farfar och mormor/morfar och få deras allra första barnbarn.


Dagarna gick och först tänkte vi att vi skulle hålla det för oss själva tills bröllopet var över.
Vi var ju mitt uppe i bröllops planeringen när vi fick veta om graviditeten och ville väl egentligen ha det gjort innan vi började tänka på en massa annat och så på bröllopsveckan skulle vi vara i vecka 12 vilket hade varit den perfekta veckan att berätte det i eftersom att de är graviditeten mer säker.

Men vi ändrade oss snabbt och kom fram till att det var en förstor nyhet som ingen av oss ville hålla på i flera veckor dessutom började jag må extremt illa redan i vecka sju och blev sjukskriven så vi var tvugna att berättade för åtminstonde våra föräldrar.

Helgen kom och vi skulle åka på middag hos Hampus föräldrar. Vi hade kommit fram till att vi inte skulle säga något då för att Hampus skulle säga det till hand föräldrar när man var själv med dom.
Efter maten satt vi och pratade med Hampus mamma då Hampus helt plötsligt säger: "Hanna är gravid". Just i det ögonblicket trodde jag att jag att mitt huvud skulle sprängas. Alla tankar som for runt. Vad skulle hon säga, vad skulle jag säga.

Jag minns att jag blev alldeles varm och bara tittade ner på mina händer. Hampus mamma sken upp som en sol och sa något stil med (om jag inte minns fel): "Jag vet!"
Åh, vilken lättnad. Hon blev inte arg eller nått, hon blev snarare superglad.
Därefter berättade vi det för hans pappa som också blev jätteglad.

Då var hans föräldrar av klarade även att jag inte riktigt var beredd på det så kändes det fantastiskt bra men det var ju det värsta kvar - att berätta det för mina föräldrar.
Egentligen vet jag inte varför jag tyckte att det var så jobbigt att berätta det för dem det borde väl ha känts jobbigare att berätta dem för Hampus föräldrar eller?! Aja, i vilket fall som helst så var det så jag kände.

Dom fick i alla fall veta det någon dag senare än Hampus föräldrar, reaktionen där var väl inte riktigt densamma.
Mina föräldrar blev mer chockade till en början men efter att chocken lagt sig och tiden gick så tyckte de att det var jätteroligt dom med.

Och sen i April fick dom alla fyra världens finaste barnbarn, lilla Noelle.