Inatt vaknade vi av en chock.

I vanlig ordning vaknade Noelle och ville ha mat. Jag tog upp henne ur hennes säng och la henne bevid mig i min.
Självklart somnade vi båda under amningen som vanligt. Jag vaknar av att hon gör ett konstigt ljud, blir skit rädd och tänker väl typ att hon dör. Det lät liksom som om att hon inte fick luft. Hampus som också vaknade sa åt mig att somna om, det var ju ingen fara.
Vi fortsätter amma och somnar om, precis innan vi ska övergå i djupsömn vaknar jag av att Noelle kräks över hela mig, min säng och sig själv. Snacka om att jag fick en chock... Det är ju inte varje dag man blir väckt på det sättet. Det var ju faktiskt inte lite som kom upp, det är sinnessjukt att det får plats så mycket i den lilla magen.

Noelle som alltid blir ledsen, rädd och chockad efter det att hon spytt blev självklart det då också. Hampus fick ta hand om en ledsen Noelle och få henne ren medan jag tog tag i mig själv och sängen... Precis vad man ville göra en freda´natt.

När vi fått ordning på allt och la oss i sängen igen blev Noelle så glad att hon bjöd på livets leende. Hon var så söt att det var helt klart värt att bli nerspydd när jag sov. Dessutom var det första gången pappa fick se ett superduper-leende.
Så där låg vi och tittade på vår älskade lilla prinsessa som bjöd på en massa fina leenden som dom stolta föräldrar vi är till detta lilla mästervärk.