Jag känner mig som en Zombi-mamma, är så trött att jag varken vet ut eller in längre.

Inatt hade Noelle som mål att väcka mamma med max två timmars mellanrum för att äta, men var det en timme mellan målen var det ännu bätter tydligen. Till en början är det inte jobbigt alls för jag är ju så pass lyckligt lottad att hon bara vaknar för att äta och snabbt somnar om igen.
Det är sen mot morgonen när klockan är runt sju som jag börjar kännas som om att jag ska dö, det är ungefär runt den tiden som lilltroll har bestämmt sig för att det är morgon och så ska minsann alla upp ur sängen och ut från sovrummet. Bestämd lite tös det där.

Vet inte hur jag ska göra för att hon ska sova bättre på nätterna?!
(Vanligtvis brukar det inte vara såhär extremt men det är sällan hon äter mindre än två-tre månger per natt)

Vi har bra rutiner för kvällen och vi börjar varva ner här hemma runt sju, då sätter vi på pyjamasen, ger d-droppar och lägger oss i sängen för at mysa/amma.
Det är tyst och mörkt i rummet, allt för att hon ska förstå vad det är som ska hända, nattlampan är det enda som lysser.
Hon somnar djupt och vi lägger henne i hennes säng som står brevid min, då är klockan mellan 8-9.

På dagarna äter hon bra och får sova då hon behöver vilket kan vara någon gång på förmiddagen och en gång på eftermiddagen, vanligtvis.

Trots detta så vaknar hon flera gånger per natt för att hon ska äta och efter första målet under natten är det omöjligt att flytta över henne till hennes egna säng.

Undrar verkligen vad det kan vara som gör att hon ska vakna flera gånger per natt och inte kan sova ensam, får hon inte i sig tillräckligt eller vad kan det vara?!

Jag är såå trött, men hon är ju värd alla sömnlösa nätter i världen bara hon mår bra. Egentligen är det inte min egna sömn jag är orolig över utan det är att hon inte får i sig den mat hon behöver.

Min lilla prinsessa!