Undra vad jag gjorde innan Noelle kom?!
Nu ligger hon nämligen och sover vilket hon har gjort ett bra tag nu och jag vet inte vad jag ska göra.
Visserligen brukar hon sova en något längre stund varje dag men det brukar vara när ni är ute och går men idag somnade hon innan jag hunnit ge mig iväg på vår dagliga runda.

Längtar tills hon vaknar så att jag får gosa med henne!

Lilla söta Noelle.

Åter igen har hon sovit till strax innan fem de två senaste dagarna, vågar man hoppas på att det håller i sig nu?
Vi lägger henne vid klockan åtta så att sova till fem är väl otroligt bra då.

Igår på morgonen vaknade vi av att hon spyde i sömnen,  i stort sätt, och inte lite heller. Misstänker att hon stoppat in fingrarna för långt in i munnen, hon kan göra det ibland.

De senasate dagarna eller kanske till och med veckorna har Noelle börjat prata och greja massor i sömnen. Hon kan både prata och skrika i sömnen. Kan vara lite läskigt ibland när hon helt plötsligt i sömnen skriker rakt ut.
Nu har man blivit lite mer van vid att det kan hända man i början kändes det lite konstigt.
Men jag har pratat en hel del i sömnen under mitt liv så det kommer kanske hon med att göra.
Bara hon inte börjar gå i sömnen. Usch det finns nog inte läskigare. Minns en gång när jag vaknade mitt i natten av att min syster stod och tittade på mig brevid sängkanten med uppsärrade ögon och en död blick. Usch det är nästan att jag ryser när jag tänker på det.

Idag är hon tio veckor, helt sjukt vad tiden går fort... Hon växer så de knakar, tittar man på bilder från de första dagarna så är det svårt att förstå att hon har varit så liten. Någon mer nybliven mamma som blir lite sugen på en till, haha.

Tycker lite synd om er, att ni står ut och forfarande kommer in och tittar trots att jag är sämst på att uppdatera.
Jag ska bättra mig, blir ju glad av att ni går in och tittar.

Men vilka är ni?
Skulle vara roligt om ni ville slänga in en liten kommentar och berätta.
Vore ju roligt att veta vilka ni är.

Vill ni så vore det också kul om ni berättade vad ni vill läsa om så att jag får lite inspiration.

Oavsätt vad så är jag glad att just nu tittar in :)

Nätterna mellan onsdag-fredag sov Noelle verkligen hur bra som helst. Första natten somnade hon som vanligt vid åtta tiden och hon vaknade inte förens klockan fem på morgonen. Andra natten sov vi borta och då somnade hon lite senare än vanligt men innan nio i alla fall och hon vaknade inte förens klockan slagit fyra. Båda nätterna somnade hon om direkt efter amningen och sov till morgonen. I torsdagsmorgon fick vi till och med väcka henne för att vi skulle vara på efterkontroll hos barnmorskan tidigt på morgonen.

Undet natten till lördag var det inte riktigt lika bra med nattsömnen, Hampus lyckades väcka henne när han kom in i rummet för att lägga sig. Då var klockan två därefter vaknade hon klockan sex och sen igen vid klockan åtta.

Inatt somnade hon vid åtta och vaknade strax innan två och sen igen halvsju.

Så skönt, jag känner mig rätt utvilad :)

Midsommarafton idag, vi firar i Linköping hos Hampus syster med man.
Kom hit igår och stannar någon dag.

Just nu består firandet av xbox, tårtbak och prat.
Senare har vi tänkt att vi ska åka och titta på något midsommarfirande och ikväll blir det självklart grill.

Glad midsommar på er!

Efter efterkontrollen på mödravårdcentralen skulle vi på två-månaders kontrollen med Noelle på BVC.
Även där såg allt bra ut, hon växer som hon ska. Nu väger hon 5750g, hon hade även vuxit 1,6 cm sen sist gång. Så nu är hon 59,4 lång och huvudomfånget är 39,7.

Jag har de senaste dagarna varit lite orolig över amningen eftersom att det känns som om vi ammar jämt just nu men det ska tydligen vara helt normalt. Det brukar bli en såndär period när de börjar närma sig tre månader... Närma sig tre månader, hon är ju bara två men hon är väl lite tidig som i allt annat.
I vilket fall som helst ska jag fortsätta helamma så länge det går och så länge jag känner att det fungerar för mig.

Som vanligt kommenterade de att hon har väldigt stark muskelatur och att hon är en stadig bebis. Känns väldigt roligt att höra. Att Noelle redan kan stå, hålla huvudet själv och vända runt ska tydligen inte vara vanligt för bebisar i hennes ålder.

 

Idag var jag på efterkontrollen på mödravårdcentralen och allt såg bra ut. Klippet som gjorts syntes knappt eftersom att barnmorsan som sydde ihop det hade sytt så bra och fint.

Barnmorskan sa även att min bäckenmuskulatur var ovanligt stark med tanke på att det bara var nio veckor sen förlossningen. Men jag skulle ändå göra knipövningar för att stärka det ytterliggare.

Känns skönt att denna graviditet är ett avslutat kapitel. Får se när nästa kan tänkas inträffa då, ska jag ha ett helt fotbollslag är det väl dags att ligga i. Men jag kan väl vänta ett tag i alla fall, vill ju njuta av min underbara Noelle... Jag har ju faktiskt några år på mig! 

På vägen till vårt första besök på BVC träffade vi en kvinna med hennes pojk som var 3,5 månader. Hon sa till oss att vi verkligen skulle njuta av den första tiden för att sen längtar man bara tillbaka. Det var nästan som om att hon sa det i en suck om ni förstår vad jag menar.

Igår blev Noelle två månader gammal och jag kan verkligen inte förstå vad hon menade med att han skulle längtra tillbaka till de första veckorna. Klart att det var mysigt, nytt, spännande och hon var ju otroligt mycket mindre då, vilket ibland kan vara svårt att förstå.

Som jag har sagt innan så älskar jag att se hur hon utvecklas, det händer nästan saker varje dag känns det som.
Hittills har hon lärt sig att vända sig från mage till rygg, så nu måste vi tänka på vart vi lägger henne. Hon kan även åla sig fram några centimeter. Hon kan även hålla uppe huvudet helt själv och håller vi henne lite löst i armarna står hon upp själv. Noelle är en envis tjej med otroligt stark vilja, lik sin mor kanske.

Hon "skrattar" när vi leker med henne, igår skrattade hon sitt första riktiga skratt men är lite osäker på om det var medvetet eftersom att vi inte har hört något mer. Men hon skrattade i alla fall år sin pappa när han busade med henne. Hon älskar att busa och är otroligt kittlig på magen och under fötterna. De senaste dagarna har Noelle börjat ta tag i saker när man ger henne något men hon kan inte hålla så länge men hon tar ändå tag.

Den senaste veckan har hon börjat dregla och göra bubblor med munnen. Vi misstänker också att det är på gång en liten framtand på nere-raden men vi vet inte än men det ser ut som om det skulle kunna vara på gång och eftersom att hon ständigt har handen i munnen vilket kan vara ett tecken på tänder så är det inte omöjligt.

Hon är mästare på att visa allt i ansiktsuttryck och härmar gärna vad mamma och pappa gör. När hon är trött gnuggar hon i sina ögon eller vrider ner huvudet i madrassen på ett speciellt sätt.

Förr kunde man inte lägga ner henne eller lämna henne ensam och det har blvit bättre men går man iväg en bit följer hon än med blicken och dagar då hon verkligen inte vill vara ensam börjar hon gråta när man är utom synhåll. Hon gillar speglar, ljud och rörelser... så tv:n är en favorit. Hon älskar när hon blir buren genom att hon får ligga på mage på någon arm (?), då missar hon inget vilket hon varkar vara lite rädd för att göra. En annan favorit syssla är att byta blöja, da pratar hon för fullt och ler.



(dålig mobil kvalité)

Jag känner mig som en Zombi-mamma, är så trött att jag varken vet ut eller in längre.

Inatt hade Noelle som mål att väcka mamma med max två timmars mellanrum för att äta, men var det en timme mellan målen var det ännu bätter tydligen. Till en början är det inte jobbigt alls för jag är ju så pass lyckligt lottad att hon bara vaknar för att äta och snabbt somnar om igen.
Det är sen mot morgonen när klockan är runt sju som jag börjar kännas som om att jag ska dö, det är ungefär runt den tiden som lilltroll har bestämmt sig för att det är morgon och så ska minsann alla upp ur sängen och ut från sovrummet. Bestämd lite tös det där.

Vet inte hur jag ska göra för att hon ska sova bättre på nätterna?!
(Vanligtvis brukar det inte vara såhär extremt men det är sällan hon äter mindre än två-tre månger per natt)

Vi har bra rutiner för kvällen och vi börjar varva ner här hemma runt sju, då sätter vi på pyjamasen, ger d-droppar och lägger oss i sängen för at mysa/amma.
Det är tyst och mörkt i rummet, allt för att hon ska förstå vad det är som ska hända, nattlampan är det enda som lysser.
Hon somnar djupt och vi lägger henne i hennes säng som står brevid min, då är klockan mellan 8-9.

På dagarna äter hon bra och får sova då hon behöver vilket kan vara någon gång på förmiddagen och en gång på eftermiddagen, vanligtvis.

Trots detta så vaknar hon flera gånger per natt för att hon ska äta och efter första målet under natten är det omöjligt att flytta över henne till hennes egna säng.

Undrar verkligen vad det kan vara som gör att hon ska vakna flera gånger per natt och inte kan sova ensam, får hon inte i sig tillräckligt eller vad kan det vara?!

Jag är såå trött, men hon är ju värd alla sömnlösa nätter i världen bara hon mår bra. Egentligen är det inte min egna sömn jag är orolig över utan det är att hon inte får i sig den mat hon behöver.

Min lilla prinsessa!

Efter flera veckors kämpade så lyckades Noelle tillslut vända sig från mage till rygg. Min stora flicka.
Jag älskar att se henne utvecklas och tycker att det blir roligare och roligare för varje dag som går.

Det var roligt att vi båda såg hela händelsen också, hon tog verkligen i med all sin kraft för att komma runt. De senaste dagarna har hon ju försökt flera gånger men det har varit så svårt att veta vad man ska göra av armarna men idag kom hon på det. Hon blev lite chockad när hon helt plötsligt låg på rygg istället för magen.
Undra när hon lyckas vända sig från rygg till mage nudå, har hört att det är lite svårare för dem ?!

När vände sig era små knoddar?


Den senaste veckan har Noelle börjat göra ett slags "glädjetjut", så himla sött. För ett tag sen kunde man ju höra när hon log eftersom att hon gör en massa "nöjdljud" osv men nu gör hon även ett supersött tjut och man verkligen hör hur nöjd/lycklig/belåten hon är. Det dröjer nog inte länge innan hon skrattar på riktigt.

Det är ju så kul nu när hon har börjat "skratta" lite när man busar med henne. Längtar tills hon börjar skratta på riktigt och blir ännu mer medveten.

När började era bebisar skratta riktigt skratt?

Igår köpte vi korv på ikea, livets godaste korv förövrigt. När vi kom ut till parkeringen packade Hampus in Noelle i bilen medan jag packade in mig själv. Jag ställde vår gemensamma dricka på taket och tänkte att Hampus tar den när han ska sätta sig i bilen.
Vi åker iväg från a6-parkeringen och kommer ända till Eurostop-rondellen... Då jag plötsligt ser att det rinner något ifrån min ruta, det första jag tänker är att det har börjat spöregna. Jag tittar på de andra rutorna men där rinner det inget utan bara på just den nutan jag sitter i. Jag frågar Hampus vad det är för fel på vår bil? Varpå han svarar: ställde du drickan på taket?

Inte konstigt att alla titta på oss när vi åkte från parkeringen och inte nog med det, de håller ju på att bygga om utanför citygross... De byggarbetarna fick nog en rolig dag på jobbet!

Så nu behöver bilen tvättas, så fort jag tar i handtaget på dörren blir man alldeles klibbig!

Igår hade jag och Noelle ett fullspäckat schema.
Först fick vi besök av Linn och Petra, var ju ett tag sen man träffade dem så de var väldigt roligt. Lite roligare för dem också att träffa Noelle nu när hon är mer med och reagerar på vad som händer.

Sen kom mamma, Noelles mormor, och hämtade oss för att jag skulle åka till tandläkaren.
Jag hatar verkligen att gå dit, usch! Tydligen har jag druckit för mycket juice under graviditeten och gluggen jag har gått mellan mina framtänder på grund av graviditeten hade han ingen förklaring till... Men men, det gick ju bra i alla fall.

Medan jag var inne på undersökningen var Noelle med sin mormor, så man kan väl säga att det var första gången någon fick vara barnvakt åt min ängel... dock bara i 20 minuter men det räckte gott och väl att vara ifrån henne den korta tiden.
Saknar ju henne så fort jag inte har henne i närheten, alltid. Jag kan till och med sakna henne nu när jag sitter här och hon ligger och sover. Min lilla älskling.

Idag är Hampus hemma så vi ska städa, handla och fixa lite små grejor.
Jag ska också försöka tvinga ut Hampus på en promenad, försökte i morse men det gick inte så bra.

Imorgon är det fredag, äntligen. Då ska jag träffa Victoria som är den första av vännerna som fick träffa Noelle, ska bli kul att träffa henne imorgon igen. Noelle har ju faktiskt vuxit en hel del sen hon var fyra dagar gammal.

I helgen ska jag vara barnvakt åt min syster, så hon kommer hit imorgon och stannar till lördagkväll.
Undra vad vi ska hitta på då? Jag hoppas i alla fall på fint väder så att vi slipper sitta inne i lägenheten.

Då var vår vagn på rymmen igen, eller rättare sagt vi tog inte ur den ur bilen igår eftersom att Hampus egentligen skulle vara ledig idag. Men tidigt imorse ringer de honom för att kolla om han kan jobba, så han packar ihop sina grejor och åker till jobbet. Härligt med lite extra cash! Mindre kul var det när jag kom på att vagnen låg i bilen, jag som skulle gå ut och gå en promenad med Malin och hennes Albin.
Aja, går inte att göra något åt saken. Sånt som händer sägs det, jag skulle vilja påstå att det händer väldigt ofta i vår lilla familj.

Men det löste sig i alla fall, inte för att det blev en promenad men Malin och Albin kom förbi en sväng i alla fall. Och jag tror att det var första gången Noelle var vaken när dom var här. Så man kan väl helt enkelt säga att det var idag hon träffade en annan bebis för första gången... Jag tror att hon tyckte det var lite spännande. Hon som var påväg att somna precis innan de kom tvingade upp ögonlocken så mycket hon bara kunde för hon skulle minsann inte missa något.

Det slutade i alla fall med att både Noelle och Albin somnade. Så söta så.
Får hoppas på en promenad i slutet av veckan istället.

Nu ska jag fortsätta denna dag instängd i vår lägenhet.

Studentfirandet hos min bror och hos Hampus syster tog knäcken på Noelle. Det var länge sen hon sov såhär mycket på dagarna och de timmar hon är vaken så är ögonenlocken så tunga att hon knappt orkar hålla dem uppe.
Visseligen sov hon knappt någonting under studentdagen så jag förstår henne.

Just nu ligger vi och halvsover medan pappa dammsugar lägenheten, rättvist!
Damsugarn gör nog det bästa ljudet enligt Noelle, få fort pappa stänger av så öppnas ögonen.

Trots att hela familjen är helt utslagna idag så gick vi alla en morgonpromenad runt rocksjön.
Annars har vi bara tittat på film och myst hela dagen lång.
Jag verkligen älskar dessa dagar då man inte känner någon press och dagar då dagens outfit är underkläder och Hampus hoodtröja.

Nu verkar det som om dammsugarn stängdes av för dagen...

Ikväll fortsätter vi vårt familjemys och imorgon ska Hampus vara borta hela dagen.

Undra vad jag ska hitta på då?!

Roligt att det är så många som tittar in här även att jag är extremt dålig på att uppdatera.
Som tur är har det inte hänt så mycket sen förra inlägget.

Bror tar studenten imorgon och jag som trodde att jag hade fixat allt hade helt fel visade det sig nu. Jag har absolut ingenting att ta på mig och då menar jag verkligen ingenting. Inte ens presenten är klar, så typiskt. Får skriva vidare om presenten imorgon ifall om bror min läser (om han nu är en av mina läsare?!).
Men framförallt så har vi inga hörselskydd till Noelle. Som vi alla vet så är ju inte studenten någon tyst och lugn dag, helst så vill jag inte att hon ska drappas av tinitus redan som bebis. Har du eller vet du någon som har hörselskydd till små barn får du gärna höra av dig.

Idag har det varit en stressig dag, eller egentligen inte. Det är nog bara jag som stressaar upp mig över ingenting.
Det var nämligen såhär att jag såg att min klippväska var lite, lite öppen sen klippningarna igår och att det stack ut en av mina saxar. Jag öppnar för att titta och inser att en av saxarna är borta. Självklart får jag panik och tänker att jag har tappat den och att jag ska behöva köpa en ny. Som tur var så låg den i bilen som Hampus hade med sig till jobbet, (notera att jag skrev bilen och inte Hampus bil).
Bra är ju då att jag har en svärfar som är supersnäll och åker hela vägen från B-ryd bara för att lämna saxen till mig. TACK!

Ne, nu ska jag gå och försöka komma på vad jag ska klämma i min imorgon.

Min lilla skatt blir elva veckor idag. Tänk vad fort tiden går och jag älskar henne bara mer och mer för varje sekund.

Elva veckor sen jag låg inne på förlossningen och kroppen är fortfarande inte som förr. Men det kommer den nog aldrig bli.

Inte för att jag tillhör den grupp av kvinnor som tänkte att jag skulle kunna springa ut jublandes från förlossningsrummet påklädd mina slitna gamla stuprörsjeans, men jag kan ju ärligt säga att jag inte tänkte att magen skulle vara täckt av bristningar, hänga och vara allmänt slapp och skrynklig, i alla fall inte nu, elva veckor efter. Jag hade inte heller med i mina tankar att magmusklerna skulle delas och göra att magen putar ut även att det var flera veckor sen förlossingen. Att magen skulle komma ur balans, höfterna bli bredare och att hyn och håret skulle förändras viste jag inte heller. Gluggen som blivit mellan mina framtänder är också helt oklart.  Sammanfattar: det är mycket som händer med ens kropp under en graviditet och på något sätt hade jag väl undvikit tanken om att min kropp skulle förädras undergraviditeten och efter förlossningen.

Under graviditeten påstod folk att alla graviditetens påfrestningar skulle försvinna direkt då barnet kommit ut... Visst det stämde, foglossningen var borta och så vidare. Men det kom givetvis nya besvär som att inte kunna sitta eller gå på flera dagar kanske på grund av klippet med mera. Öm i kroppen, träningsvärk och helt avslagen är andra följder av en förlossning.

Jag känner mig inte direkt stressad och panikslagen över att min kropp behöver fixas till inför bikini-säsongen. Att magen hänger är ju på grund av denna ljuvliga varelse som ligger här intill mig. Hur i hela världen kan jag någonsin skämmas för min kropp hur den ser ut när jag fött fram ett nytt liv till denna värld.

Jag försöker se alla skavanker som ett minne för livet... Ett minne av vad min kropp faktiskt har gjort, för den här kroppen har burit på ett barn, mitt barn, min Noelle. Utan denna hängmage och dessa bristningar skulle hon inte ligga här och titta på mig med sina stora blanka ögon, det bästa som hänt mig. Ibland kan det faktiskt vara svårt att förstå att Noelle kommer ifrån min mage, att hon har legat där inne och växt till sig i nio månader men då kan jag titta på magen och då vet jag att det faktiskt är sant... Hon har legat där inne det är darför jag har fått dessa "mamma-tatueringar".

Ja visst vore det skönt om man kunde tänka så hela tiden?! Men man är ju lite mer självkritisk, tyvärr.

Men trots det ska jag inte vara den som badar i vassen i sommar för även att jag känner mig lite obekväm just nu så gav den här fantastiska kroppen mig ändå det finaste på denna jord, det bästa man kan få vara med om, och hon är helt klart värd alla skavanker jag bär på. Det ska väl synas på en tjej att hon blivit mamma, har jag hört.

Det är först nu jag förstår vad kroppen är till för, den ska helt enkelt skapa nya liv och inget annat.

Jag bara älskar vädret som har varit i helgen!
Och tro det eller ej men jag har faktiskt fått lite färg.
Jag har väl inte blivit superbrun men jag känner mig rätt färgglad... Säger jag nu i alla fall men så fort jag åker hem till familjen i Huskvarna kommer jag väl ta tillbaka det. Då kommer jag tydligt känna mig mer som en albino i afrika.

Idag har vi gått en långpromenad runt munksjön och suttit på balkongen.
Jag hade verkligen inte klarat mig utan balkong, fy vad instängt det hade blivit. Igårkväll när Noelle hade somnat satt vi där ute och pratade till midnatt. Supermysigt!

Träningsvärk har jag idag också, kan det bero på att jag igår klippte 8 personer på 2,5 timmar tro?! Stressad småbarnsmamma? Ja, kanske!

Nej, jag har inte glömt er! Det har bara varit lite mycket de senaste dagarna.

Noelles mage har börjat strula rejält. Så de senaste fyra dagarna har hon skrikigt som aldrig förr. Hon som vanligtvis är världens lugnaste och snällaste bebis. Och det har inte bara varit vanligt bebis-skrik utan hon har verkligen skikigt sig hes hela dagarna och varit helt förtvivlad på grund av den dumma magen. Usch vad onte det gör i mig att se att hon inte mår bra och att höra dessa skrik får mitt hjärta att gå itu.

Magen har ju strulat förut också men absolut inte såhär. Det har aldrig varit något liknande, aldrig har hon skrikigt så mycket som de senaste dagarna. Så nu har vi tagit oss tid, ork och vilja att åka till ett apotek för att köpa minifom droppar. Och tacka vet jag gud för denna medicin... Redan idag, dagen efter, så är det så mycket bättre. Hon har kunnat sova ordentligt och mycket, vi har kunnat gå en lång-lång-promenad och hon har framförallt kunnat äta mycket och mindre sällan och inte har hon skrikigt en enda sekund.

Medan jag var hos frisören igår, var Hampus själv med Noelle för första gången. Det kändes lite kostigt att lämna bort henne även om det var till hennes pappa och det bara handlade om en timme... Har ju inte varit utan henne en sekund sen den 21 april, men det gick otroligt bra. Saknade henne hur mycket som helst bara men jag fick ju tillbaka henne efter klippningen igen. Trots att jag saknade henne otroligt mycket så var det superskönt att få komma iväg och unna sig lite lyx.

Med tanke på att jag inte har betalat för en klippning på två år så är det inte konstigt att jag tyckte att det var dyrt att betala 485:- för en klippning. Men jag blev supernöjd och tjejen som klippte mig hur duktig och trevlig som helst. Lär gå tillbaka om jag ska klippa mig igen, vilket jag självklart ska göra.

Idag har vi varit hos min mamma, Noelles mormor, (kärt barn har många namn). Vi följde först med henne för att köpa blommor sen åkte vi hem till henne för att äta mat. När jag ändå var där passade jag på att klippa deras granntjej och en mamma på gatan.

Väl här hemma igen fick vi besök av Hampus farfar och hans fru, de hade ju inte träffat Noelle än.
Mycket trevligt!

Ikväll fick det bli pizza till kvällsmat men det tyckte inte Noelle om, så fort Hampus kom innanför dörren med pizzan började blev hon superledsen. Så pizzan fick vänta, Noelle går ju trots allt i första hand och det är väl tur.
Kan ju berätta för att att en pizza med pommes som stått i över en halvtimme inte är någon höjdare.

Måste ju också berätta att vår katt har lärt sig att hoppa ner från balkongen, förr hade vi ju öppet hela dagarna och han satt bara på kanten och tittade ner men för ungefär två veckor sen började han hoppa ner och även ta sig upp igen.
Men igår så hade han tydligen tagit sig upp på fel balkong så Hampus fick ett samtal om att vår katt var bortsprungen och hittad på hans balkong. Killen som Mio hälsade på hjälpte honom snällt hem igen.
Lite senare på kvällen ringer det en annan kille som påstår att vår att han har hittat vår katt. Han och hans tjej trodde tydligen att Mio hade sprungit bort eftersom att han sökte massa uppmärksamhet och jamade.
Känns lite knepigt att två olika personer "hittar" vår bortsprungna katt på samma dag. Det roliga är ju att den första killen bor på hermansgatan som ligger precis här utanför, den andra ringde ifrån kiosken som också den ligger här utanför... Adressen står ju på lappen i halsbandet som telefonnumret som de ringer på även gör.

Det blev mycket olika information i ett och samma inlägg.

Nu blir det sängen, hoppas att Noelle sover bättre ikväll. Jag skrev ju häromdagen att Noelle sov till fem, vilket hon gjorde två dagar i rad. Men de senaste två nätterna har hon viljat äta var tredje och varannan timme.

Ne, nu ska jag avsluta.
Go´natt :)