Ringde till BM innan eftersom att jag idag har extremt ont i magen och det går verkligen inte över.
Jag fick förklara hur det kändes och sa även att jag aldrig kännt något liknande under hela graviditeten. Jag har haft sammandragningar tidigare men det har aldrig gjort ont, visst har det kännts lite obehagligt men aldrig har det varit smärtsamt.

BM sa till mig att det är viktigt att jag vilar och tar det lugnt nu resten av graviditeten. Hon sa även till mig att ringa till förlossningen. Jag tyckte att det lät helt galet, varför ska jag ringa till förlossningen. Jag har ju liksom 75 dagar kvar till beräknad förlossning, jag ska ju inte ha barn förrän i april.
I vilket fall som helst så ringde jag till förlossningen och sa att min BM sagt åt mig att ringa, jag fick förklara hur det kändes vilket är sjukt svårt att göra. Hon sa åt mig att åka in för undersökning.

Efter det samtalet blev jag helt ställd. Jag ville ju bara att de skulle säga att det inte var någon som helst fara och att jag typ skulle ta en alvedon eller nått.
Jag ringde till Hampus, rädd som jag var så började jag gråta. Jag sa till honom att vi skulle åka in för undersökning på förlossningen. Han blev nog lite förvånad när hans fru ringer 75 dagar innan BF och säger att vi ska på undersökning. Kan tänka mig att han bara hörde ordet förlossning.
Han fick i alla fall sluta jobbet och komma hem.

Under tiden som han åkte hem från jobbet hann det tänkas en massa tankar: vi har inga kläder, sängen är inte ihopsatt, inga blöjor... Vi har verkligen ingenting.
Jag såg verkligen framför mig hur det skulle bli, vi kommer hem med bebisen och får sätta ihop sängen medans h*n ligger på golvet. Haha. Usch det var verkligen hemskt.

Nu har vi i alla fall varit där. Det gick bra, hon sa att hon kunde känna att jag hade kraftiga förvärkar. Men det såg bra ut, bebisen har lagt sig till rätta alltså med huvudet ner. Vi skulle vara uppmärksamma om det inte gick över eller om det blev värre, annars var det jättebra.

Det känns bra att det inte var något farligt eller att bebisen hade bestämmt sig för att komma ut. Jag vill gärna på färdigt det mesta först. Nu har vi också fått se den riktigt förlossningen, det var kul. Kändes bra också att Hampus inte tyckte att det kändes jobbigt eller att han svimmade... sjukhus rädd som han är.