Tänkte förklara lite vad jag egentligen menar med inlägget som skrev igår.
Kan börja med att säga att det inte är bevisat för allmänheten eller vad man ska säga utan mer för mig.

Kan berätta hur allt från början till slut.
Blev ju sjukskriven i början av min graviditet, vilket säkert många av er redan vet om ni läst bloggen ett tag.
Till en början var jag hemma från och med den 11 augusti men sen från och med den 25 augusti så sjukskrev min läkare mig. Jag blev sjukskriven fram till bröllopet som var den 25 september. Direkt efter bröllopet tog jag ledig en vecka och var tillbaka på jobbet på riktigt den 4 oktober.
Min första dag, den 4 oktober, fick jag veta att jag inte kunde jobba kvar på grund av arbetsbrist. Jag accepterade uppsägningen och tänkte inte så mycket mer på det. Men det strulade lite med mina uppsägningspapper så fick dem inte förrän den 14 oktober. En månad uppsägningstid hade jag, så jag slutade den 14 november.
Hade väl då börjat tänka lite på om det var graviditeten som gjorde att jag blev av med jobbet.
Men viste inte vad jag skulle göra, la det lite åt sidan.

Inlägget jag skrev igår handlar om en händelse som inträffade igår. Vill inte gå in så mycket i detalj eftersom att jag inte vill skriva ut personer som egentligen inte har med saker att göra.
Tycker att citatet "det var ju synd att hon blev gravid" säger tillräckligt.

Och under större delen av min anställning har min chef sagt "när du blir gravid säger jag upp dig", med en skämtsamton.

Här är vi idag... Alltså det är inte bevisat för allmänheten utan mest för mig och mina nära.
Får se vart det leder.