Det är inte ofta jag sitter och bloggar med gråten i halsen. Ha hänt ett fåtal gånger och då i samband med Noelles som har med Noelle att göra. Lyckotårar.

Idag är det också lyckotårar, fast inte i samband med något som min dotter åstadkommit. 
Det är nämligen så att Noelle har fått sin första kusin, alltså Hampus syster med man har fått sin första.
En liten prinsessa, Emina. Den femte augusti kom hon, två dagar tidigare än beräknat. Bra kämpat!

Ni andra som ha fått barn förstår säkert vad jag menar när jag säger: "man kan inte läsa eller höra om någon som har fått barn utan att det ska börja vattnas i ögonen". Håller ni med mig? Så är det i alla fall för mig.

Noelle och Emina, tänk vad roligt de kommer att ha under deras uppväxt. Nu till en början kommer man se en väldigt stor skillnad på dom... Tre och en halv månad i bebisålder är väldigt mycket men om ett år eller så kommer dessa veckor inte att märkas. De kommer kunna springa runt, leka och busa. Kanske hittar de på liknande hys som pappa gjorde när han var liten, åka rutschkana ner från grannes bil var inte så populärt. I alla fall inte i föräldrarnas och bilägarens ögon. Eller så kanske de blir lika sina mammor och missar kunskapen om att andra också kanske vill få en syl i vädret, kanske blir det så att man önskar att man aldrig lärt dem prata när de väl har börjat babbla. När de väl ska sova över, får man väl ha dem i olika rum för att det ska bli tyst på torpet någon gång. Oavsätt hur de kommer att bli när de blir stora kommer de framförallt ha väldigt kul ihop tror jag.

Någon mer än jag som kan bli så där sugen på att föda barn? Det kan väl inte riktigt vara okej.
Oavsätt hur ont det än gör och hur klibbigt, nervöst och bersvärligt det än är så är det faktiskt en sjukt himla fantastikt grej att vara med om. Det är verkligen det bästa dagen i mitt liv, dagen då Noelle föddes. Och jag kan verkligen längta till nästa graviditet.

Som Anna skrev i det tidigare nummret av mama: "Att få föda fram en liten bebis, skrynkligt oemotståndlig, det är det största som finns. Allt annat kan slänga sig i väggen - drömjobbet, champagne, maraton på 3.40, och ja, till och med ditt livs kärlek (jomenvisst, det är praktiskt att ha en pappa till barnet, men just där på förlossningen halkar han ner lite till andraplats, och ligger kanske kvar där de första veckorna med din nya lilla bebis, det vill jag förvarna om!.) Att få barn är grejen, så är det bara."

Kan man annat än att hålla med?!