Idag fick vi äntligen ha vår vanliga BVC-sköterska, de senaste gångerna har vi haft olika eftersom att vår ordinarie inte har varit på plats. Jag känner mig verkligen supernöjd med att ha henne, hon är så himla mysig och man kan verkligen fråga allt utan att känna sig dum.

Noelle följer fortfarande sin kurva, vilket känns otroligt skönt. Jag är alltid så orolig innan jag ska gå dit för att hon ska väga förlite men hon är ju ett matvark min lilla tjej så chansen är ju inte så stor att hon skulle göra det.

Hon väger nu så mycket som 6935g, jag var helt säker på att hon skulle ha passerat sju kilo men jag hade visst fel med några gram. Hampus gissade i alla fall rätt på längden, 65cm lång och för er som är nyfikna över huvudomfånget så var det 42cm.

Jag är så glad för att ammningen har fungerat så bra, det trodde jag verkligen inte när jag skrev det HÄR inlägget.
Då satt jag här med en jätteliten bebis som inte viste hur man gjorde och som bara fick ont i magen men nu en massa slit och fyra månader senare har vi blivit ett riktigt bra team trots att Noelle helst äter liggandes.

Har jag berättat om den gången då jag fick lägga mig ner i baksättet för att amma?
Haha, det var nämligen såhär.
När vi skulle hämta valpen så fick Noelle för sig att hon ville ha mat på vägen dit, vi svängde av för att amma men hon vägrade ta bröstet. Vi fick efter flera försök åka vidare, vi stannade två gånger till på vägen dit utan att lyckas. På vägen hem stannade vi också utan att lyckas och när det var sex mil och Noelle verkligen var superhungrig fick vi stanna igen. Då ville hon inte heller ta bröstet sittandes så jag fick snällt lägga mig i baksätet för att se om det fungerade då. Retligt nog tog hon tag i bröstet så fort jag la mig brevid henne.
Bestämd och envis, jotack jag vet.