Trots att gårdagen spenderades hos mamma som prompt påstår att man får igång förlossningen genom att gå i trappor och promenera, som tydligen alla gör som fick barn för ett x antal år sedan, så har inte bebisen kommit ut än... I över en hel timme gick jag runt bordet, ner för trappan, upp för trappan om och om igen, och eftersom att jag fortfarande är hemma två dagar efter beräknad förlossning så håller nog inte hennes teori. Tyvärr! Men än är ju dagen inte slut.

Idag är det i alla fall den 14 april, dagen som min lillasyster nästintill har satt sitt liv på att bebisen ska komma på, jag hoppas för allt i världen att hon har rätt för en gångs skull... dock så tycker hon att jag ska stoppa tillbaka den om det är en kille ?! Är hon helt galen eller?!

Som sagt det är två dagar efter beräknad förlossning och jag ska gå och lägga mig en stund igen för att samla kraft till den kommande förlossningen som så småningom ska sätta igång, eller? Just nu känns det lite hopplöst.
Tänkte också ha ett samtal med bebisen i magen om att jag tycker att vi ska ta vår relation till en annan nivå. Tycker helt ärligt att det kan vara dags att träffar IRL efter såhär lång tid.

Så vad säger du, du där inne i magen, tycker du inte att det är dags för nästa steg i detta förhållandet?


BF + 2.