Nej, nu är det inte många dagar kvar!
Här om dagen, lördags för att vara exakt, så fick jag något himla sug efter påskgodis !?
Fråga mig inte varför, det bara blev. Men ni vet dom där cloetta äggen som finns i olika färger och som blir sådär sega är man tuggar dem?
Jag har aldrig haft något speciellt sug efter något under graviditeten förutom att jag bara åt apelsiner i början och kan äta hur mycket glass som helst, sen hade jag i och för sig en period när matpengarna gick åt till att köpa djungelvrål.
Men det har aldrig varit att jag typ får panik och måste slänga ut Hampus ur lägenheten för att köpa något till mig.
Det blev väl inte riktigt så denna gången heller, jag följde faktiskt snällt med... Det var ju tvunget att bli rätt ägg annars hade väl mina graviditetshormoner spelat ett spratt.
När vi var där på Willys skulle Hampus springa iväg för att hämta något och medan jag stod med livets sammandragning och ett tydligt tryck neråt med tanken att snart går väl vattnet... så kommer det förbi två män som tittar på mig, jag tittar tillbaka och ler lite krystat då den ena av dem säger "nu är det väl inte många dagar kvar", jag blir genast förvånad över att han sa något, det brukar de ju inte göra, det brukar tittas men inte pratas.
Jag svarar snabbt och försvårnat "nej, om tre dagar ska h*n ut" varav de skrattar lite och går därifrån.
Kvar står jag och hjärnkontoret arbetar som aldrig förr: ser jag verkligen så sprängfärdig ut att folk nu inte bara vågar klappa magen utan att de till och med vågar påstå att att det snart är dags?
Det första jag frågar Hampus när han kommer tillbaka är om jag ser jättegravid ut, då tittar han på mig med en menande blick. Helt ärligt så vet jag fortfarande inte hur det ska tolkas...
Jag fick i alla falll mina ägg och nej, det är inte många dagar kvar nu.
Fråga mig inte varför, det bara blev. Men ni vet dom där cloetta äggen som finns i olika färger och som blir sådär sega är man tuggar dem?
Jag har aldrig haft något speciellt sug efter något under graviditeten förutom att jag bara åt apelsiner i början och kan äta hur mycket glass som helst, sen hade jag i och för sig en period när matpengarna gick åt till att köpa djungelvrål.
Men det har aldrig varit att jag typ får panik och måste slänga ut Hampus ur lägenheten för att köpa något till mig.
Det blev väl inte riktigt så denna gången heller, jag följde faktiskt snällt med... Det var ju tvunget att bli rätt ägg annars hade väl mina graviditetshormoner spelat ett spratt.
När vi var där på Willys skulle Hampus springa iväg för att hämta något och medan jag stod med livets sammandragning och ett tydligt tryck neråt med tanken att snart går väl vattnet... så kommer det förbi två män som tittar på mig, jag tittar tillbaka och ler lite krystat då den ena av dem säger "nu är det väl inte många dagar kvar", jag blir genast förvånad över att han sa något, det brukar de ju inte göra, det brukar tittas men inte pratas.
Jag svarar snabbt och försvårnat "nej, om tre dagar ska h*n ut" varav de skrattar lite och går därifrån.
Kvar står jag och hjärnkontoret arbetar som aldrig förr: ser jag verkligen så sprängfärdig ut att folk nu inte bara vågar klappa magen utan att de till och med vågar påstå att att det snart är dags?
Det första jag frågar Hampus när han kommer tillbaka är om jag ser jättegravid ut, då tittar han på mig med en menande blick. Helt ärligt så vet jag fortfarande inte hur det ska tolkas...
Jag fick i alla falll mina ägg och nej, det är inte många dagar kvar nu.
Kommentarer
Trackback