En vecka har gått sen Noelle bestämde sig för att möta världen utan för magen.
Tiden har gått otroligt fort och jag har fortfarande svårt att förstå att jag har blivit mamma, mamma till världens finaste tjej. Hoppas inte tiden alltid ska gå såhär fort bara då dröjer det ju inte lång tid tills det sitter en orolig tonårsmorsa här på helgerna.

Åkte hiss med en annan mamma på rosenlunds vårdcentral idag när vi var påväg till BVC. Hon tittade på vår lilla skatt och frågade om det var första besöket. Både jag och Hampus som fortfarande lever i en dröm svarar glatt att hon har helt rätt, vi berättar att Noelle är en vecka gammal idag när hon frågade om åldern. Hon tittar sedan ner på sin egna bebis som är i något större format och säger åt oss att vi verkligen ska njuta av tiden när de är så små för tiden går verkligen snabbt och sen längtar man tillbaka. Till saken hör då att hennes lilleman bara var 3,5 månad.

På bara en vecka har hon utvecklats jättemycket. Hon har börjat lyfta huvudet lite, hon klarar inte av att hålla det uppe men hon lufter på det lite snabbt i alla fall. Igår (27/4) vred hon på huvudet när hon låg på pappas bröst, från vänster till höger och tillbaka. Hon har även blivit bättre på att fästa blicken och så har hon börjar le, omedvetet då men det är ju ändå ett leende som värmer mammas hjärta. Hon är även vaken längre stunder och mer med. Noelle har även börjat göra lite ljud, hon gör ett speciellt ljud nör hon känner sig nöjd... Svårt att förklara hur det låter men det är sjukt gulligt.

Det är så roligt och häftigt att se hur hon utvecklas varje dag.
Älskar min lilla prinsessa <3