Vecka 22
Då går vi in i vecka 22 på graviditeten. Tiden går så fort men ändå så sakta. Läntar tills liten är ute och man får se honom/henne för första gången. Vårt älskade lilla mirakel<3
Nedanför kan ni läsa lite om vad som händer i vecka 22- Informationen är tagen ifrån www.gravidguiden.se.
Flera försök som är gjorda på foster som är 20-24 veckor visar att de kan känna närkontakt. Kittlar man ”den” på huvudet flyttar den på sig. Tandköttet på den blivande modern kan svullna upp beroende på hormoner i samband med graviditeten. Positivt är dock att hår och hud mår underbart bra och lyser. Graviditetshormonet fyller kroppen och skapar tillväxt.
Om barnet: Barnet har en dygnsrytm, det vill säga den har ett mönster av vakenhet och sömn. Plutten väger över 400 g. Naglarna har vuxit ut och täcker nu hela fingertoppen.
Helt slut!
Imorgon har jag inget jobb men sen blir det donken igen torsdag och fredag.
Väntar på att Hampus ska ha duschat klart så att vi kan lägga oss och titta på en film. Ska bli mys! Har vi tur så kanske liten ger ifrån sig lite sparkar som han kan få känna.
Sista november
Ska snart ta och göra min iordning för att sedan åka till Mc donalds och jobba någon timme där.
Men det är så himla mysigt att ligga i soffan och känna bebisens rörelser, vill verkligen inte resa mig upp men måste ju för att inte komma för sent, antar att det inte är en godkänd att barnet i min mage sparkar.
Take care!
Magen

Tillbaka i Jönköping
Ska även se till att få vår tvätt tvättad och klar. Hampus jobbar sen när han kommer hem ska vi in till stan för att fixa lite adventmys vilket vi är lite efter med.
Bebisen i magen mår också bra, en riktig liten rocker fast h*n är lite snål med sparkar till Hampus.
Ps. Tänkte lägga in min första magbild senare idag.
jobbbrist!
Tror säkert att jag hade tänkte lite annorlunda innan jag började min utbildning på Svenska frisörskolan om jag viste att närmare 2000 personer som pluggar till frisör blir utan jobb.
http://frisor.se/utbildning/Nyheter.aspx?id=96
Donken
Känns bra att börja jobba där igen, fast senast jag jobbade där var sommaren 2009 förutom en gång när jag precis kom hem ifrån trollhättan i Januari. Nervöst men kul!
Så ikväll jobbar jag min första tid sen evigeter. Fast det är bara en lite kortis 17-20. Sen kommer mannen och hämtar mig för då ska vi hem och äta gröt och fixa inör helgen. Vi åker nämligen till Linköping imorgon.
Vecka 21
Jag kan nog fortfarande inte fatta att det är sant men jag blir hela tiden påmind om att h*n ligger där inne eftersom att det sparkas en massor. Finns inget mysigare än att ligga med handen på magen och känns de små stötarna.
Ge mig ett jobb!
Ge mig ett jobb, tack!
Barnvagn?!
Gravidbloggar
Såg precis att en tjej som har bloggat om sin graviditet fick sin dotter nu på morgonen. Helt fantastiskt. Det är så roligt när man läst om hela hennes graviditet. Man blir helt lycklig för hennes skull att allt gick bra!
Graviditeten hittills
Jag har mått extremt illa ungefär hela tiden, hela dagarna speciellt av lukter och mat, all mat, ändå har jag varit tvungen att äta för att annars har jag mått ännu värre. Det är sjukt jobbigt att äta när man verkligen inte är sugen och när man vet att det bara kommer att komma upp igen.
Jag har spytt varje morgon och ibland på kvällen, förutom någon enstaka dag, på helgerna har det varit lite bättre ibland tror att det kan vara för att man slipper gå upp och inte känner samma press. Alla sa att det bara skulle vara så här i början och att illamåendet brukar hålla sig kvar till vecka 12. Men det gjorde det ju inte. Kräkningarna slutade mycket senare men jag fortsatte att må illa några dagar sen så fick jag migrän som gjorde att jag började spy istället. Verkligen jätteroligt.
Trött som bara den har jag också varit, men det är bättre nu. Mina första veckor i graviditeten somnade jag direkt efter jobbet och vaknade igen när det var dags att gå upp. Eftersom att jag har mått så dåligt som jag har gjort så blev jag sjukskriven och under dagarna som jag var hemma sov jag verkligen hela tiden. Förutom när jag var uppe och försökte få i mig någon mat och gå på toaletten.
Förutom detta så har jag även börjat få ont i höften, kramp i benen, täppt näsa, gråta och bli arg över ingenting, fått finnar, torr hy och fula bristningar på höfter och bröst.
Men även att jag har mått så förskräkligt dåligt kan jag bara tycka att det är värt det!
Jag har aldrig varit med om något liknande. Det är liksom helt ofattbart att det är en liten person som ligger innuti min mage och utvecklas. När jag tänker på det så blir jag glad i hela kroppen, det är helt fantastiskt.
Och trots att det är skitjobbigt att må så dåligt fysiskt så finns det inget mysigare än att känna den puffa runt i magen. Och det känns otroligt bra att dela detta med Hampus. Han har verkligen varit ett jättestort stöd för mig när jag mådde som värst fick jag fruskost på sängen och ville jag ha något som inte fanns hemma åkte han och fixade det. Han är verkligen världens bästa och utan honom hade jag verkligen inte klarat av det här.
Känslan som jag känner är helt overklig, att jag ska bli mamma, lilla jag. Jag och Hampus ska bli föräldrar och bli den tryggheten för en person som våra föräldrar alltid varit för oss, det är sjukt skrämmande men trots allt så är det den mest underbara och fantastiska känslan jag någonsin känt. Ingenting i hela universium kan slå det, det är och kommer alltid att vara det mest speciella som finns.
Måndag igen!
Men man ska inte ge upp!
Sovmorgon med bebissparkar
Första sparken!
Satt hemma innan med datorn i knät då jag plötsligt kände en massa rörelser ifrån nedre delen av magen. Jag tog bort datorn och la båda händerna på området jag kände att det rörde sig på och fick fyra sparkar mot mina handflator. Så himla stort!
Tänk att man kan känna så mycket för något man aldrig ens sett <3
Ultraljud



Sista veckan!
Känns väl lite sådär. Jobbar i alla fall veckan ut så är ni sugna på att fixas till så är det bara att ringa!
Vårt bröllop
Vaknade på morgonen och kände mig lite nervös. Åt en smörgås och fick en present av Hampus, (ett jättefint halsband). Gick sedan vidare till frisören för att fixa håret. Sen kom pappa och hämtade mig och jag åkte hem till deras granne för att sminka mig. Sminket valde jag att göra själv. Sen var det bara att sätta på sig klänningen ovs.
Känner att det blev så jobbigt att beskriva dagen så jag lägger in lite bilder istället. Är lite roligare för er också.







Dagen avslutdes med att vi fick åka buss! Vi hade ingen aning om hur vi skulle ta oss hem utan våra värdpar hade fått bestämma det åt oss. Artikel - LÄS!
Detta är bara en början!
Den 17 Augusti 2009, samma sommar som jag tog studenten, började jag studera på Svenska Frisörskolan i Trollhättan. Jag minns att jag var väldigt nervös men vem var inte det. Samtidigt som fjärilarna krigade i magen så kände man en känsla av lycka, lyckan över att jag ska bli frisör. Detta var bara en början, en början som skulle pågå i 156 dagar.
Vid tre-års ålder var det första gången som jag yttrade mig om att jag skulle bli frisör, tre år kan ni tänka er att man redan då vet vad det är man vill när man knappt ens vet vad man heter. Kanske var lite att ta i, men ni fårstår tanken. Det är stort!
Det började med att jag klippa av allt hår jag kunde komma åt, lättast var mitt egna.
Kan tänka mig att mamma och pappa inte var så glada när deras dotter med det ljusa, långa, fina håret kom och visade upp sig med ett leende på som täckte större delen av ansiktet, och ena sidan var kappad med en kökssax vid hakan. Men jag nöjde mig inte med det, dockorna gick inte säkert. Mina barbie och den så kallade skrollan blev allt kortare och kortare och på den vägen är det. När jag gick i 9:an klippte jag en kompis för första gången vilket resulterade till att jag därefter klippte alla jag kände.
På gymnasiet gick jag på mediaprogrammet eftersom att jag inte kom in på frisör linjen.
Kommer ihåg när jag fick mitt besked om att jag inte kom in, hur jag bröt ihop och verkligen gick in i en deppig-period. Jag trodde då att det var ett tecken på att jag inte skulle klippa, så jag tog ett uppehåll men började lite smått men spännt eftersom att självförtroendet jag hade försvann när jag läste orden "tyvärr...".
Jag gick mina tre år på mediaprogrammet på Per-Brahe, sista terminen började jag fundera på vad som var mitt kall och vad jag skulle göra efter gymnasiet, jag minns att jag satt vid datorn och letade utbildningar då jag plötsligt hittade massa frisörutbildningar och jag kände direkt att detta är vad jag ska göra, det finns inget annat.
Jag lämnade in flera intresseanmälningar, blev uppringd och gick på intervju.
Minns det som igår när jag var på svenska frisörskolan.
Hur nervös man var resan upp, 16 mil. Ordet Trollhättan som då var laddat av spänning och förväntan när det passerade mina läppar. Tankarna som då for genom mitt huvud var många, mestadels räddsla för att jag inte skulle komma in, vilken besvikelse det skulle ha varit att än en gång få min dröm sönder sparkad framför mig.
Men det gick bra när jag var på skolan för att göra intagningsprovet, minns alla blandade känslor.
Jag gjorde personlighetstestet, sen skulle jag visa vad jag kunde på ett dockhuvud.
Haha, jag kände mig väldigt dum när jag stod där och drog igenom dockans hår med kammen.
Men all nervositet släppte när han berättade för mig att allt var perfekt och att jag inte behövde göra hela delen av provet.
Jag fick med mig intagningsbeviset direkt, han ville inte ens fundera en stund eller något.
När jag fick papperna i handen sa han "det är klart du ska gå på denna skolan".
Oden fick mig att le och jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta.
Att stå där och känna att ens dröm börjar sätta fart. Att känna att detta bara är en början!
Lev din dröm
”Hur långt kan jag resa?” frågade en av örnarna
”Hur långt kan du se?” svarade mäster Örnen.
”Hur högt kan jag flyga?” frågade den unga örnen
”Hur långt kan du sträcka dina vingar?” frågade mästar örnen
”Hur långt kan jag flyga?” fortsatte den unga örnen
”Hur lång bort är horizonten?” svarade Mästaren tillbaks
”Hur mycket skall jag drömma?” frågade örnen
”Hur mycket kan du drömma?” sa den gamle kloke örnen och log
”Hur mycket kan jag uppnå?” fortsatte den unga örnen
”Hur mycket kan du tro?” ifrågasatte mästar örnen
Frustrerad av skämtet, begärde den unga örnen att få svar på varför den gamle vise örnen inte svarade på frågorna
”Det gjorde jag” sa mästar örnen
”Ja, men du svarade dem med frågor.” sa den unga örnen
”Jag svarade på dem det bästa jag kunde.” sa mästar örnen
”Men du är ju Mästar Örnen. Det är meningen att du skall kunna allting. Om du inte kan svara på dessa frågor -vem kan det?
”Du.” svarade mästar örnen
”Jag? Hur?” nu var den unga örnen förvirrad.
Den unga örnen sa lite förbryllad, ”vad skall jag göra?”
”Titta mot horizonten, bred ut dina vingar och flyg.”
Damprov
Idag har jag haft mitt damprov samt färgprov, vilket gick superbra. Jag är verkligen skit nöjd.
Vi gjorde en jätte förändring, vi klippte av en bra bit och klippte lugg, färgade under luggen samt en större slinga i nacken i färgen rödbrun. Supersnyggt.
Nu är det bara avslutning imorgon, sen flyttar jag hem.



Efter:




Volympulver

Audrey Kitching
Tänk att man kan bli känd för sitt rosa hår, häftigt! Vi kanske ska satsa på det?!
Det är kul när folk vågar och som vi märker här så kan man ju till och med bli känd på köpet.
Gillar verkligen hennes stil!

Mät ut vilken ansiktsform du har
1. Mät dina kindben. Detta är precis nedanför dina yttre ögonvrår.
2. Mät dina käkben från yttersta delen på ena sidan till andra sidan. Detta är den del precis nedanför öronsnibbarna. Här kan du behöva hjälp av spegeln, se till att du mäter rakt ut och inte följer ansiktsformen.
4. Mät ansiktets längd från hårfästet i pannan till hakans spets.