Jag ligger i soffan för att vila min rygg. Hampus klappar min mage och bebisen svarar med några sparkar.
Efter en stund säger han: om vi skulle ta en kniv och skära upp din mage nu så skulle det ligga en bebis där inne.

Det är sjukt svårt att förstå ett det faktiskt ligger en liten individ där inne i magen som växer mer och mer för varje dag som går. Men nu är det inte jättelång tid kvar tills liten ska ut, trots det så känns det som en evighet.